Jan Björkanders blogg

Bono i U2 är inte bara känd som sångaren i ett av världens genom tiderna största band.

Det är nu jag borde vara jävligt besviken egentligen, jag borde vara arg.

En gång i tiden på ett mer eller mindre regnigt Hultsfred 04 satt jag och några vänner som så många andra dagar i ett camp intill våra tält.

Inatt drömde jag att det hade blivit klart på festivalinfo.

Om ni tillåter mig att drömma mig tillbaka ett slag:

”SMÅ DRÖMMANDE BUBBLOR STIGER FRÅN MITT HUVUD”

”Året är 2003, det är sommar och en kille vid namn Jani och hans bästa vän Fredrik sitter i en äckligt varm buss på väg mot skogarna, på väg mot det okända.

Debatten kring skivindustrins så kallade "förluster" pga piratkopieringen är både uttjatad och jävligt seg, det känns inte som om man kommer någon vart med den så jag kommer inte älta argument för eller emot något i den debatten.

Jag mår bra när människor tillåter mig att må bra, idag är en sån dag.

De människor jag känner som sett filmen Amelie från Montmartre har alla blivit tagna av hur vacker den är.

Ja, kan man med ro i tankarna nu säga att denna schlagerhysteri är över?

En galet troende skrikande, sönderpudrad och för gammal Carola tar hem hela dröset och på något sätt känns det som det låga vattenmärket i en tävling som redan saknar gränser när det gäller att kasta skit på musik.

Trots att jag i spegeln oftast kan se mig själv som en socialt begåvad människa finns det inte mycket som slår en kväll hemma med gitarren, trummorna och musiken i högtalarna.