En kväll fylld av väggar.

Trots att jag i spegeln oftast kan se mig själv som en socialt begåvad människa finns det inte mycket som slår en kväll hemma med gitarren, trummorna och musiken i högtalarna.

Det är så mycket som uppenbarar sig när man låser in sig själv i sin lilla bubbla och sväljer nyckeln. Det är skönt att för någon timme slippa höra "jag tycker", "men borde du inte", "ska vi inte" - kommentarer. Man får endast de svar man verkligen vill ha, för de dumma och jobbiga frågorna kommer inte.

Man får också någon minut till att tänka på det som faktiskt betyder något i livet, och vad är nu det?

Musiken, det är verkligen musiken. Inget annat ger så mycket.

I skrivande stund lyssnar jag på "World Spins Madly on" med The Weepies. Det är en sån låt som gör att man tänker lite djupare och lite längre än vanligtvis.

Och är det inte så att musiken får oss att tänka? På så mycket annat än den gråa vardag som ofta visar sitt ansikte i mitten av mars i ett avlångt och mycket kallt land.

Ikväll är i alla fall en sån kväll, då jag svalt nyckeln till min bubbla för länge sedan.