Emmaboda jag älskar dig.

Nu är det bara några dagar kvar. När Arvikafestivalen gått i graven tidigare i sommar är nu Emmabodafestivalen vårt enda hopp. En lagom stor festival. Jag hoppas den inte växer mer. 9000 människor är nog.

Första gången vi möttes var jag 22 år. Gick omkring och blåste såpbubblor och spelade in ljud på min kassettbandspelare. Mötte nån och kysstes i gräset. Vi höll handen och jag tänkte på någon annan. På natten kunde jag inte sova, hörde Sagor & Swing genom tältduken och kände mig väldigt levande. 8 år sen nu. Den sommaren var jag på tre festivalen.

Roskilde, Arvika och Emmaboda. Alla var min första gång. Peppen har aldrig varit finare än då. Sen har det varit flera år då jag missat jag vet inte hur många festivaler. Festivaler jag haft biljett till och i sista stund inte kunna åka. Jag har en kronisk sjukdom som gör att det inte alltid går hur mycket viljan än finns.

Men nästa vecka kommer jag dit. Ser mest fram emot The Hidden Cameras, Yelle, First Aid Kit, JJ, Familjen, Daniel Adams Ray, Museum of Bellas Artes och Karl X Johan. Vi ses på ängen nästa tisdag!