Killen som inte visste vart han var [på riktigt]

En gång i tiden på ett mer eller mindre regnigt Hultsfred 04 satt jag och några vänner som så många andra dagar i ett camp intill våra tält. Det skrattades och dansades som aldrig förr, trots det värdelösa vädret.

Timmarna går och banden avlöser varandra i den som allt annat ”gaffade” bandaren.

Det är då han dyker upp. Killen som var det fullaste vi skådat på mycket länge. Killen med stort F och stort A [Dessa bokstäver skulle kunna stå för Full respektive Alkoholist].

Han skriker, han spottar, han kastar stolar, men beter sig trots detta galenskap väldigt artigt och vi i campet fullkomligt älskar honom.

Han slår sig ner i något som skulle kunna liknas vid en ”frivolt med huvudet före kvadrupel”.

Vi vet fortfarande inte killens namn, men det gör inget. I våra ögon är han underbar onsdagsunderhållning i regnet.

Det lustiga börjar dock infinna sig när han frågar:

”Vart är jag?”

Johan som sitter bredvid mig svarar på ren reflex:

”Du är vid målet, fast lite nedanför, ja alldeles vid första slänten typ”

Killen tittar grubblande upp mot partytältets tak och säger:

”Nej men seriöst, vart är jag?”

Johan säger då lite ironiskt:

”Du är i Hultsfred, på campingen”

Det är då vi förväntar oss svaret. ”Ja men det vet jag väl”. Men till får förvåning skriker killen med skör stämma:

”HULTSFRED????!!!, vad i helvete. Ni skämtar, är inte det här Sweden Rock? För jag ska träffa mina vänner där imorgon när festivalen börjar. För det är väl onsdag idag?”

Killen reser sig sedan upp och springer iväg med byxorna halvt nere, vi skrattar och frågar oss om han varit så full på tåget att han åkt fel, fel vecka. Eller om han bara var sjukt full då vi träffade honom.

Vilket än svaret är så minns vi honom som en skön kille.