Versailles X Matenrou Opera X Dead by April

Stockholm, Klubben 30/3 2008 Min första konsertfotografering för Festivalinfo.se. Nervös och förväntansfull. Jag får många fina bilder och ännu finare hade det varit om inte kameran och minneskortet gått sönder och bilderna faktiskt hade kunnat visas. Jag ska jobba på att få fram bilderna, men jag vågar inte hoppas för mycket. Håll till godo med lite text så länge. Sveriges alternativa ungdomar är träffade av den androgyna japanvågen. Det är pompöst, fantasirikt, mycket smink och kläder hämtade från valfritt tv-spel i genren fantasy. Kön utanför Klubben, där spelning med det osignade förbandet Dead by April, japanska Matenrou Opera och Versailles skall hållas ringlar i mina ögon ganska lång. Lokalen blir dock bara halvfull. Åldern är låg, men ack vilka trogna fans. Många i fantasifulla kläder och frisyrer. En del med sina föräldrar med, tryckande längst väggarna. Förväntan i lokalen kan till och med vara för tjock för att kunna komma igenom med förskärare. När jag frågar några tjejer i 15-årsåldern varför de kommit hit svarar de enkelt att Versailles är bäst. Färre verkar vara här för förbandet Dead by april som har en annan stil än de andra banden. Mindre image, mer musik, om man kan säga så. Man ska dock inte tro att de japanska banden inte kan, de KAN. En slags powermetal som gör att man kan tro man hamnat i en saga. Ett gäng tjejer har sovit utanför Klubben i två nätter. Jag står själv huttrande efter fem minuter och beundrar deras hängivenhet. Dead by April ser ut som om deras navelsträngar blivit avklippta på scenen. De är inte bara gjorda för att stå där, de är även välgjorda som musiker. Och det är snarare det som når ut, mer än ilska. Hårt, argt och med stark kärlek till musiken. Ärligt och "in your face". Detta Göteborgsband är tro det eller ej, osignade. Enligt egen beräkning och säkert många andras kommer detta faktum snart tillhöra de dammiga historieböckerna. Ibland ångrar man att man inte satsade på att bli skivbolagspamp! They won´t be dead by april. Matenrou Opera gör att jag måste dra på mungiporna. Det vackra, androgyna hänför mig samtidigt som jag vill skratta. De gör sig mäktiga på scenen och har en riktigt stark attityd. Inte heller här hårt dock utan snarare en mystik och smygande kärlek som tar om ens axel och kysser i nacken. De vet vad de gör på scenen och det vet publiken också. Versailles hinner jag inte se mycket av då en förstärkare gått sönder och det blivit en längre försening. De är i likhet med föregående band men verkar ha några fler fans på plats. Annars är det ganska jämt. Det känns nästan som de båda banden smälter samman. Men Versailles har om möjligt ännu pompösare utstyrsel och kanske ännu en gnutta mer mystik.