Våga kika i Pandoras ask

Pandora

När jag för några månader sedan strösurfade så sprang jag in i det mest intressanta webbaserade musikprojekt jag skådat sen Apple började sälja digitala låtar, nämligen Pandora Project. Grundtanken bakom sidan är att hjälpa folk upptäcka ny musik utan att behöva rota runt manuellt, utan helt enkelt ange sina preferenser och låta datorn sköta resten. Dessutom är det ett utmärkt verktyg för små band att promota sig själva, eftersom man kan skicka in sin egen musik och bli sorterad, kategoriserad och inkorporerad i Pandoras gigantiska nätverk.

Såhär fungerar det: Man går till www.pandora.com och öppnar ett konto, därefter kan man skapa en egen streamingradiokanal eller lyssna på andras skräddarsydda kanaler.

Vad är då så speciellt med det här frågar ni er, streaming av musik är ju inget nytt? Jo, på Pandora får lyssnaren själv bestämma de generella riktlinjerna för vad som spelas. Det går till så att man skriver in namnet på ett band man redan gillar, därefter söks det upp i databasen och en låt med bandet spelas(om det nu inte är för obskyrt för att finnas med, hittills har nästan allt jag sökt funnits), och det är exakt nu som det genialiska börjar, för all musik klassas efter en stor mängd kriterier, och allt som sedan spelas delar de flesta av den eftersökta musikens egenskaper. T.ex så spelar min Rilo Kiley-kanal just nu en låt av den för mig okände Miguel Mendez för att han delar Rilo Kileys "folk influenses, acoustic sonority, extensive vamping, major key tonality and acoustic rhytm guitars". Dessa likheter är inte alltid uppenbara vid första anblick, speciellt inte om man grundar en kanal på ett oberäkneligt band, exempelvis Radiohead, men som tur är kan man styra utbudet genom att klicka tumme upp eller tumme ner, ju fler tummar neråt desto mer sällan spelas en artist, och vise versa.

Av uppenbara upphovsrättsskäl kan man inte söka upp specifika låtar och man får bara hoppa över ett visst antal låtar per timme, men det skulle ändå förstöra Pandoras fantastiska förmåga att förmå en att lyssna på helt främmande musik.

Även om man inte har full kontroll över vad som spelas så resulterar några veckors flitigt lyssnande och bruk av virtuella tummar oftast i en kanal som faller en helt i smaken men samtidigt överraskar och utmanar öronen.

Det hela får mig att tänka på den fantastiska boken "Dirk Gentleys Holistic Detective Agency" av Douglas Adams, där huvudkaraktären praktiserar något han kallar "zen navigation", vilket innebär att välja ut en bil som ser ut att veta var den är på väg och följa efter. "I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be".

Dock bör det noteras att, officiellt det vill säga, endast amerikaner kan bli medlemmer, antagligen även detta pga av denna ständiga upphovsrätt, men detta kan man enkelt kringgå genom att ange en amerikansk zip-code(postnummer), det är bara att googla t.ex "chicago zip codes" och välja ett falskt bostadsområde.

Så var inte en fegis. Blott en timma med Pandora ger lika mycket som en vecka med P3 eller en månad med MTV.

(Om nu en tredje person behagar skriva om musikrelaterad innovation på nätet så tror jag nästan att vi har en liten lokal bloggtrend)