Update fran Roskilde

Som jag lovat tidigare skulle jag aterkomma med en dagrapport - en dag for sent. Gardagen bjod, som jag skrivit tidigare, pa stralande vader och faktiskt inte pa sa mycket mer.

Pa pappret sag det valdigt bra ut - Social Distortion, Volbeat, Kanye West, Mew, The Gaslight Anthem m.fl.. Problemet ar bara att artisterna mer eller mindre krockar - om man kan saga sa. Visst, du kan se en halvtimme av varje artist - men hur roligt ar det?

The Gaslight Anthem gick pa 45 minuter innan Kanye West, och Mew gick pa 45 minuter efter Kanye West - saledes sag jag varken The Gaslight Anthem eller Mew, tyvarr. Avstandet mellan scenerna ar namligen inte sarskilt humant, om an nodvandigt for att scenerna inte skall overrosta varandra. Planeringsmassigt hade sakerligen en del av krockarna kunnat undvikas, dock.

Pa grund av ytterligare strul kom jag en halvtimme sent in pa Social Distortion. Lyckligtvis var det inte mycket jag missade - for andra halvan var i alla fall inte mycket att hanga i julgranen. Visst, de gor ett stabilt jobb - men absolut inget mer. De inbitna fansen kunde garanterat gotta sig merparten av latarna, men for oss andra var det stundtals trakigt, tyvarr. Jag satter dock inget betyg pa spelningen da jag faktiskt missade forsta halvan.

Tanken var sedan att bege sig till Orange stage for att se Volbeat framfora deras Takida-liknande hits infor tusentals danskar. Det blev istallet Fish n' Chips i graset bredvid scenen med mina mexikanska vanner. Jag horde allt, vilket jag onskar att jag inte gjort. Det lat bara grotigt, och med ett par latar som undantag ("Mabellene i Hofteholder" och "I Only Wanna Be With You" framst) var det en hemsk spelning (i alla fall ljudmassigt).

Dagens hojdpunkt pa pappret var helt klart Kanye West, som var nasta spelning jag sag. Fashionabelt sen dyker han upp pa scen framforandes "Coldest Winter" och har den massiva publiken (uppskattningsvis 35000-40000) med sig pa en gang - inte for att han fortjanar det; for det gor han namligen inte. Inledningen av spelningen ar seg, bara for att helt do av nagonstans i mitten pa spelningen nar han borjar snacka massa goja som ingen bryr sig om i 10-15 minuter. Han tackar publiken for att de gjort hans hobby till hans jobb - jo, tjena, okej - kan du spela nagon lat nu?

Ratt vad det ar sa kommer uppryckningen. Och som den kommer. Vi far bl.a. "Gold Digger", "Good Life", "Amazing", "Jesus Walks", "Heartless", "Stronger" och en haftig remix av "Love Lockdown" under andra halvan av spelningen. Och stundtals ar spelningen helt plotsligt nastintill magisk. Dessvarre dras helheten ned p.g.a. den troga inledningen och det oerhort lojliga snackat mitt i spelningen. Betyget blir 3/5.