The Story of my life

Blogg, Jag älskar blogg. Jag älskar att blogga, att få ur mig allt jag tänker på. Få beskriva ord för ord hur jag känner mig, vad som gör mig lycklig, vad som tynger mig. Just nu känner jag mig lycklig. Which is pretty good, för jag har haft ett helvete det senaste. Jag har en dröm, en dröm om att en vecker dag få stå på en av de största konserterna och få fota ett av de största banden... eller artisten. Jag hade haft den drömmen länge, men jag har alltid varit för feg för att våga. Jag läste Media > Foto på Gymnasiet för ca tre år sedan. Redan då hade jag drömmen om att bli fotograf. Men med tiden så tappade jag hoppet och efter gymnasiet så hamnade jag i en service desk, nattetid. Där blev jag kvar i ca 6 månader innan jag blev arbetslös. Sattes på en kurs inom service. Fick sedan jobb på en lite restaurang där jag fortfarande jobbar kvar. Utnyttjad och nedtryckt av en chef som inte följer sveriges lagar. Men vad ska jag göra? Sitta hemma i soffan betalar inte mina räkningar.
Intresset för konsertfotografering har alltid funnits där. Jag är en musikälskare och jag kan ärligt säga att musiken har räddat mitt liv. Jag vill återigen göra ett försök med att skaffa mig en karriär, men jag måste våga ta första steget. Det gör jag nu med hjälp av Festivalinfo.se. Jag vet och antar att man inte får något betalt för sina bilder, utan att detta är volontärarbete och man ska va glad över att man ens får ett fotopass. (Även om jag precis läste att det bara är de första 3 låtarna)
Så innan jag ger mig på utbildningen Systemarkitektur nästa höst så tänker jag ta ett steg ut i det vilda och upptäcka nya marker.
Nästa festival kanske det är jag som står framför kravallstängslet och inte bakom...
...Jag och min kära EOS