Thåström överträffar mina förväntningar på hemmaplan!

Ingenting gör mig så glad sjunger Thåström i tredje sista låten. Det passar in bra på mig just nu för ingenting gör mig så glad som efter en fenomenal konsert med Thåström.

När jag kommer in på Annexet möts jag utav en väldigt åldersmässigt blandad publik. Framför mig står två förväntansfulla tjejer i 14 års åldern och skriker THÅSTRÖM så tinnitusen är nära. Lite bakom mig står ett gäng män i 40 års åldern lugnt och väntar. Mina förväntningarna på kvällen är höga, inte minst efter senaste skivan Skevbokvarnsv 209 som är ett mästerverk.

Nu släcker dom på scenen och in kommer Thåström med sin gröna keps och en pösig grå t-shirt. I 1 timme och 45 minuter framöver skulle jag få höra gamla klassiker som Karenina och Alla vill till himlen kombinerat med nya låtar. Han inleder lite försiktigt med orden "det är ett party ner på gatan" från låten Söndagmåndagsång och en rysning går genom hela kroppen. Festen på Annexet hade bara börjat.

Med sin starka och skrovliga röst fortsätter han med Som eld som tar tankarna tillbaka till Lars Winnerbäcks konsert i Cloetta Center 2004. Därefter spelas den tunga ingen neråtsång. Thåström sparade på snacket den här kvällen, några tack var det enda. Men vem behöver prata när musiken säger allt. Under århundradets brott höjs draget ett snäpp och en känsla av den hårde och råare thåström börjar anas. Det visar sig att jag har rätt för två låtar senare sätter det långa musikaliska introt till främling överallt igång. Samtidigt som stroboskopet blinkar för fullt börjar Thåström som i extas gå runt på scenen. Nu drar festen igång på allvar. Mina förväntningar överträffades när en Thåström på snart 50 år rockade som han gjorde under dom kommande tre låtarna, som utan tvekan var kvällens bästa parti. Vill även här berömma ljudet som var helt perfekt och knivskarpt trots den höga volymen.

Hitballaden Fanfanfan gjorde sig utmärkt efter det hårda partitet där elgittaristen spelade med stråke. Mycket känslor spreds i lokalen och gåshuden reste sig på kroppen. Det är något speciellt med Thåströms röst, den går rätt in i hjärtat på något sätt. Efter The Haters tar han fram munspelet och Annexet fylls av ett mäktigt ljud och en magisk stämning skapas till Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce. Det kanske stämmer men ingen sjunger heller som dig Thåström. Efter låten tackade han för sig och avslutade första delen med sitt personliga Brev till 10:e våningen inför en publik som åker linje 19 i rusningen. Kanske stod mottagaren till brevet där någonstans. Hur som helst framförde han låten mycket bra och storartat.

Publiken skriker och ber om mer när Thåström lämnar scenen första gången. Småflickorna framför mig såg ut att hålla på att svimma av lycka. Efter några minuter kommer han in igen. Spelar två låtar och innan den tredje uppmanar han publiken till allsång. Hela Annexet är med och sjunger "Du ska va president", mäktigt säger jag bara. Han avslutar med Nationalteaterns svensköversatta Bob Dylan cover Bara om min älskade väntar i komp av endast piano. Efter en fest som denna var det bäddat för efterfest. Thåström du rockar fortfarande och jag ser framemot sommarspelningen i Tantolunden.

• Kvällens plus: Släpp aldrig in dom och Brev till 10:e våningen
  
• Kvällens minus: Annexets planering av garderoberna, alla som var där vet vad jag menar. 

Låtlista Annexet 13/3:

Söndagmåndagsång
Som Eld
Ingen neråtsång
Århundradets brott
Karenina
Sönder boulevard
Främling överallt
Kriget med mig själv
Släpp aldrig in dom
Ungefär så här
Fanfanfan
Alla vill till himmlen
Djävulen och jag
The Haters
Ingen sjunger blues som jeffery lee pierce
Brev till 10:e våningen

Om Black Jim
Ingenting gör mig
Du ska va president

Bara om min älskade väntar