Spelrecension: RockBand

Först kom SingStar, därpå GuitarHero och nu har alla musiker chansen till en "come togehter" i RockBand. Sång, gitarr, bas och trummor. Så stavas det ultimata rockbandet på playstation-vis. Att man kan välja sin karaktär väldigt noga tar det hela till en lite högre nivå än tidigare "enmanna"-tester. En nackdel är att det behövs fyra spelare för ett komplett band, och det är svårare att turas om mellan olika spelare, om man inte är väldigt allsidig!

För tre veckor sedan stötte jag på spelet för första gången. Förväntningarna var mycket höga. Mina på spelet, och mina kamraters på mig. Jag blev placerad med micken i handen. I princip den enda roll som kräver att man kan låtarna. Inga problem, rock är helt min genre.

Problem. The Clash var en enkel match, men det var inte klassikern "smells like teen spirit" som var nästkommande, utan en annan Nirvanalåt. Tur att brorsan printat in lite Kurt Cobain-texter i huvet på mig. Större problem kom med Black Sabbath, inte riktigt min ton. Övriga låtar kändes jag inte vid överhuvudtaget, utan det blev som det blev. Jag fick i alla fall anledning till att höra omtalade Tokio Hotel för allra första gången.

Med förhoppningar om att det kommer ut en ny skiva med Sandra-vänliga låtar från första nivån. /S