Spelningarna på Roskildefestivalen

+++ KANYE WEST (US)

Scen: Orange stage

Publik: ~40000

Bäst: "Good Life", "Amazing"

Sämst: Ett långt snack om ingenting mitt i spelningen.

Kommentar: Kanye har en oerhörd potential som partykung men lever inte upp till den. Inledningen är seg, följt av ett snuskigt långt och segt snack mitt i spelningen. Därefter kommer uppryckningen och ett flertal hits - stundtals blir spelningen nästintill magisk då; när han väl lever upp till sin potential.

+++ FRIENDLY FIRES (US)

Scen: Odeon

Publik: ~5000

Bäst: "Skeleton Boy"

Sämst: Enformigheten.

Kommentar: En spelning jag dessvärre inte (orkade) se från början till slut, på grund av enformigheten. De dansande danskarna, som fyllde uppskattningsvis halva tältet, håller nog inte med mig dock - eller så gick de bara på speed. För de slutade aldrig dansa i alla fall.

++++ FLEET FOXES (US)

Scen: Arenan

Publik: ~12000

Bäst: "Your Protector", "Mykonos"

Sämst: Inledningen är seg.

Kommentar: Fleet Foxes kan bli precis hur stora som helst. Det är bara de själva som kan sätta stopp på rullbandet: För de ser nervösa ut när de möter den stora publikens högljudda jubel efter ett par låtar, och sådant måste de komma över om de ska bli de giganter de har potential till att bli. Det som mest förstör spelningen, om man kan kalla det så, är dock inledningen med "Sun Giant" och "Sun It Rises" som bara är seg. Sedan kommer dock uppryckningen och med den en magisk stämning i Arenan.

++++ OASIS (UK)

Scen: Orange stage

Publik: ~50000

Bäst: "Wonderwall", "Morning Glory"

Kommentar: Inledningen med "Rock n' Roll Star" (som jag personligen tycker är väldigt passande), "Lyla", "The Shock Of The Lightning" m.fl. är bra, men inte imponerande. Ett par låtar in, då halvtaskiga "Waiting For The Rapture" övergår till "The Masterplan" kommer dock rysningarna. Spelningen blir då gudomligt bra tack vare mäktig allsång under ett par låtar, där  "Wonderwall", "Morning Glory" och "Don't Look Back In Anger" är de som sticker ut mest.

++++ GOGOL BORDELLO (US)

Scen: Orange stage

Publik: ~25000

Bäst: Energin.

Sämst: -

Kommentar: När Gogol Bordello stiger upp på scen förvandlas planen framför scenen till ett enda stort gypsyparty som bara avtar någon enstaka gång under spelningen; då för någon kort andpaus, innan den fortsatte igen. Energin som 9-mannabandet visar på scen är smittsam helt enkelt. På något sätt låter den ena låten den andra väldigt lik, utan att det någon gång blir enformigt. "Wonderlust King" tar priset som den bästa låten.

++++ PETER DOHERTY (UK)

Scen: Arenan

Publik: ~15500

Bäst: "Can't Stand Me Now"

Sämst: -

Kommentar: Pete och hans gitarr. Det behövs inget mer. Förutom klassiker som "Can't Stand Me Now", "Delivery" och "Fuck Forever" försöker han även bjuda på en hyllning till Michael Jackson genom att spela "Billie Jean" - men det går så där... Han ger upp efter tre försök till publikens goda skratt. Det bjuds också på öl - Pete slänger ut ett flertal ölburkar till publiken (som naturligtvis möts av ett enormt jubel - danskar gillar öl). Ner Pete lämnar scenen så gör han det med ett par trosor, en BH, en ful mössa och lite annat skräp som publiken slängt upp. (Då något flygbolag slarvat bort Petes väska så behövde han kläder, och publiken var så vänlig och donerade det jag skrev m.m.).

+++++ SLIPKNOT (US)

Scen: Orange stage

Publik: ~50000

Bäst: "Duality"

Sämst: "Dead Memories" - även fast den inte är dålig. Jag hade hellre sett "Snuff".

Kommentar: Corey älskar publiken och publiken älskar Slipknot. Förutom grym musik bjuds det på en mäktig show där det alltid händer nånting på scen - vare sig det är en clown som slår huvudet i trummorna eller flammor som sprutar upp ur eldkanoner. Enligt Corey var detta ett av deras bästa festivalgig inför en av de bästa publikerna de någonsin haft - och jag kan faktiskt tro på det. Så bra var det. "Wait and Bleed" är mäktig. Allsången till "Duality" är helt sjuk, där till och med Corey blir rörd. "Spit It Out" får alla* att sätta sig ner tills frontmannen ropar: "Jump the fuck up!" - ja, ni vet själv vad som händer då. Det här var inte perfektion, för då och då dränks frontmannens röst i trummor och bas, och låtlistan är inte perfekt - men det är i alla fall riktigt, riktigt jävla bra.

+++++ COLDPLAY (UK)

Scen: Orange stage

Publik: 60000

Bäst: "Billie Jean", "Viva La Vida"

Sämst: -

Kommentar: En magnifik avslutning på festivalen där precis vad som helst kunde hända. Det var precis det som var det bästa med spelningen - man visste aldrig vad som skulle kunna hända. Plötsligt kom stora, gula bollar från ingenstans under "Yellow" och studsade runt bland publiken. Eller så sprang de ut till en miniscen mitt i publiken och drog loss ett par låtar - inklusive en akustisk version av "Billie Jean" som fick hela publiken att sjunga med. Eller så sprutade det konfetti överallt. Helt enkelt en sjukt energisk och häftig show av Coldplay.

* Alla utom ett par enstaka töntar.