Skiva: The Mars Volta - Amputechture (GSL/Universal)

Det som alltid lockat mig med The Mars Volta är deras bombastiska, nästan desperata energi och de fantastiska melodier som de i låt efter låt visat prov på. Det är något nästan utomjordiskt över musiken - som så många favoriter har de något av en "egen värld". Dessa element återfinns också på bandets senaste skiva, Amputechture. En skillnad är att det inte känns ritkigt lika frenetiskt. Bandet har mognat och det gör också att musiken känns mer kontrollerad - på gott och ont.

Vid sidan av lugnare och kortare nummer (som det finns ovanligt många av) finns här några riktiga monsterlåtar som tar lite tid att smälta. Bitvis känns de som flera låtar som tryckts in i samma spår, en uppsättning idéer som skarvats ihop mer eller mindre snyggt. De längsta låtarna tangerar ibland kollapsens rand - och slutet av min tålamod som lyssnare - men är stundtals så briljanta att jag efter några genomlyssningar förlåter de tvära kasten och gitarronanin.

Låtmaterialet är samtidigt mer eklektiskt än någonsin - det bjuds på allt från akustiska ballader och hårdrocksriff till (vad som känns som) afrokubanskt sväng och funkorgel. Dampgitarren står allt som oftast tillbaks för mer beräknade motiv. Cedric Bixler-Zavalas karakteristiska sånginsatser är varierade och stundtals helt lysande, vilket kompenserar för att man aldrig förstår vad han egentligen sjunger om. Skivan avslutas med en atmosfärisk, närmast hotfull balladaktig historia med en kavalkad av klanger i bakgrunden. Det påminner starkt om Alice Coltranes Journey in Satchidananda från 1970.

The Mars Volta har ibland hyllats för att ha förenat ärkefienderna, punken och progressivrocken. Hur det nu egentligen ligger till med det, är Amputechture mer av det senare slaget. Fläskigt och grandiost, visst, och med en del mindre starka partier som bandet kunde ha skippat för att ge låtarna mer fokus. Men det här är också musik att fascineras och bli uppslukad av för den som orkar.

www.themarsvolta.com

www.myspace.com/themarsvolta