Siesta 2010

Siesta är en av de festivaler jag velat besöka, gillar Hässleholmbanden inom den elektroniska skolan, att få se Familjen på hemmaplan var en av de shower som jag sett fram emot mest i år. Blev allt annat än besviken.

Jag är inte någon större campare utan om plånboken tillåter så sover jag i en säng med dusch och toa, men inte i år. Släpandes på en väska sprängfylld med öl och diverse annat så blev promenaden från tågstation till festivalområdet en svettig mardröm, när jag äntligen var framme visade det sig att campingen var hur långt bort som helst.

Vädret var upp och ner men första natten i tält var nog den kallaste natt sovande i tält jag överlevt, det var överjävla kallt men i övrigt med undantag från ett rejält regnväder så var vädret ganska lagom för en festival.

Festivalen i sig var en mellanliten festival i Skånska Hässleholm med runt 9000 besökare och band från Dinosaur Jr, Thåström till Hässleholms Sofie Rimheden, Familjen, Tilliander, KNDVGN med flera. Förutom de elektroniska banden så har de bjudit hem band inom genrer som indie, pop, rock och toppat med några störreband.

Det fanns en stor stolthet bland många lokalbor för alla deras hemmaband och i mina ögon var Familjen spelning festivalens absoluta höjdpunkt. Det var ödmjukt och hemkärt och han pekade mer än gärna ut olika replokaler och studios där han hängt under sina yngre år och var musiken kommer ifrån. Han har inte den fantastiska sångrösten men sången och musiken tillsammans blir ett riktigt vackert par. Det är både techno och pop och ett otroligt tryck i publiken.

Även Röjksopp gjorde en riktigt bra spelning, riktigt stämningsfull musik och passar bra som ett av banden som spelar mot slutet av kvällen. Hives öste på precis som de ska och när de ökar takten till ösig garagepunk och spelar A.K.A Idiot så har de nått sin topp.

De största besvikelserna på festivalen var Mews spelning, inte för att den var dålig utan för att jag hade skyhöga förhoppningar, men de spelade lite för tidigt, lite för glest i publiken och lite för trist ljud, fick aldrig den känslan jag hoppats på. Den andra stora besvikelsen är Thåströms spelning av den simpla anledningen att jag lyckades missa den, utan tvekan så är Thåström Sveriges största artist, framförallt live, och hur bra hans förra konsert än var så lyckas han alltid toppa nästa konsert till att bli än bättre. I år spelar inte Thåström på så många festivaler och att jag bommade chansen att se han på Siesta är rent korkat.

Över lag tyckte jag det var bra stämning på festivalen och ölområdet som låg framför stora scen var lagom fullt och tyvärr kanske jag tillbringade lite väl mycket tid där. Jag fick känsla för Hässleholm som ort och tyckte om Hässleholmarna. Bortsett från att jag inte är någon campare så hade jag trevligt på festivalen och nästa år är det en festival som mycket väl kan besökas igen.