Sammanfattning av Trästockfestivalen 2008

Så var även Trästockfestivalen avklarad. Gratisfestivalen, som äger rum i Skellefteå, drog cirka 21,000 besökare enligt norran.se. Av dessa var det cirka 2000 personer som tältade på Rovön, där medianåldern verkade var omkring 16 år. Det var tonårspojkar som kände behovet av att hävda sig genom att stjäla och bråka, och tonårsflickor som sökte bekräftelse genom att hångla med allt som rörde sig. Det var i alla fall den känslan jag tog med mig hem från festivalen.

Det första som slog mig när jag anlände med taxi till festivalområdet var den oerhört långa sträckan man var tvungen gå för att nå festivalcampingen. På Arvikafestivalen påpekade jag att det tog cirka tjugo minuter att gå från mitt tält till festivalområdet – på Trästockfestivalen tog det cirka trettio minuter. Givetvis innebar det att man inte orkade gå och se så många band man hade tänkt sig när man först kom dit, och naturligtvis innebar det även att man missade delar av spelningar då man vägrade inse hur lång tid det faktiskt tog att gå dit.

Det värsta av allt var dock inte att det var så långt mellan områdena; det värsta var att det enbart fanns en ingång till festivalområdet (som låg så långt ifrån campingen som möjligt). Varför? Är de rädda för att folk ska planka in på en gratisfestival, eller kunde de inte fixa en extra funktionär att bemanna en extra ingång? Det var lika enerverande varenda gång man gick den långa sträckan.

Vid första tillsyn verkar festivalområdet vara nästintill utmärkt bra. När man befunnit sig där ett tag visar det sig dock att så är inte fallet. Dels lade jag märke till bristen på bajamajor vilket ledde till enorma köer under vissa tider. Dels noterade jag att scenerna, och då främst scenen kallad Snäckan, var ett enda stort skämt. Tältscenerna, Campustältet och ABF-tältet, vore okej om det inte vore för alla tältpålar som var väldigt dåligt placerade (just framför bandets frontman/kvinna och mitt bland publiken lite här och var).

Snäckan däremot… Det går inte att med ord beskriva hur värdelös denna ”scen” (som egentligen är en fikaterrass eller något) var. Den var så värdelös att folk var tvungna att ställa sig i en halvmåne runt ”scenen” på parkbänkar (som givetvis inte räckte till alla) för att överhuvudtaget se någonting. Festivalens största flopp var nog att arrangörerna hade placerat ett showband som Sirqus Alfon på just denna scen. För att förstå ett sådant band måste alla kunna se vad som händer på scenen, och det gick verkligen inte här. På Arvikafestivalen levererade Sirqus Alfon en av de bästa spelningarna; här orkade jag inte ens vara kvar halva spelningen eftersom scenen förstörde i princip allting (för de som inte stod på parkbänkar).

Det fanns dock även bra saker som man måste lyfta fram. Jag tycker arrangörerna har gjort ett bra jobb med den största scenen, NV-scenen; där allting kändes riktigt bra. Ljudet var för övrigt bra på alla scener, och med undantag av missödet under Alice in Videoland (då de inte kunde genomföra deras sista nummer på grund av att tekniken kollapsade) fungerade allting i min vetskap okej. Jag måste dessutom ge beröm till artistbokarna i år; det fanns mycket bra och något för alla, verkligen.

På campingen var det livat i princip dygnet runt, som väntat. Stundtals var det en hotfull stämning, och man fick bevittna många personer som blev portade från campingen och bortförda av poliser/vakter. Det var dock i det stora hela en bra upplagd camping med tanke på budgeten. En sak som slog mig med campingen var dock reglerna (bl.a. ingen alkoholförtäring, minst tre meter mellan alla tält m.m.) och hur ingen följde dessa. Trots konstant patrullerande poliser och ordningsvakter var det ingen som brydde sig särskilt mycket om reglerna. Härligt, tycker jag i det här fallet. Alkoholförtäringsförbjud på en festival är ingen hit, och ifall poliserna/ordningsvakterna skulle ta denna regel seriöst vet jag väldigt många som aldrig skulle återvända.

Trots att det finns väldigt, väldigt mycket att förbättra för Trästockfestivalen så hade jag och alla runtomkring mig en väldigt trevlig festivalvistelse. Det beror dock mer på folket som var där än på själva festivalen; men vad kan man ställa för krav på en gratisfestival? Mitt tips till Trästockfestivalen är att börja ta betalt, kanske 200 kronor för en festivalbiljett. Det skulle ge arrangörerna större medel att röra sig med; kanske skulle de kunna boka en större artist, fixa mer bajamajor och undvika gratisfestivalsmentaliteten hos publiken. Det hade varit trevligt, väl?

Recension av Säkert! på Trästockfestivalen 2008
Recension av Sorry, Let´s Bowl på Trästockfestivalen 2008
Recension av Markus Krunegård på Trästockfestivalen 2008
Recension av Alice in Videoland på Trästockfestivalen 2008

TEXT: ROBIN VIKSTRÖM