Roskilde Festival 2007 – fredag

Fredagens musikaliska program var väsentligt mer välfyllt än torsdagens, men
först var vi tvungna att bevittna misären på den västra campingen.
Ett
obeskrivligt lerbad trots att det sluta regna sedan flera timmar och överallt
luktade det avföring och kiss. Någon svensk kommenterade att det var nog så här
människor luktade och syftade på när vi stadsbor klagar på lukten i en
kohage.
Massvis med tält stod i flera decimetrar med brunt vatten och lera,
kön till tågen mot Köpenhamn var inte heller direkt kort.
Nu såg man vad de
rutinerade festivalbesökarna använde sågspånet till, nämligen att få en drägligt
torr yta på sitt camp eller under partytälten där de hängde och drack
öl.
Några galningar paddlade lyckligt runt i gummibåtar, andra satt och
fiskade efter sprit sittandes på en luftmadrass. En av de roligare sakerna jag
såg var att någon kreativ person hade spikat ihop ett lejon som placerats precis
vid det leriga vattenhållet, spejandes ut efter villebråd att nedlägga.

Bland annat besökte vi spelningen med Göteborgs stolthet In
Flames. De har någon metal-grej  för sig och jag har lyssnat en
del på deras skivor.
Funderade på om jag fått fel på synen men efter ett tag
kom jag på att det var den enormt starka basen från de närbelägna högtalarna som
grumlade synen vid varje smäll. Ljudnivån var mycket hög och det märktes tydligt
att man i Danmark inte haft samma offentliga diskussion om vad som är en bra och
rimlig ljudnivå på konserter som vi haft i Sverige.
Det enda med In Flames
spelning som jag gillade var låten ”Come Clarity”, allt annat var bara en massa
mangel som tröttade ut öronen.
Scenframträdandet var tråkigt, sångaren stod i
sin gymnastik-overall och rörde knappt på sig. Gitarristen och basisten stod
egentligen bara bakåtlutade och försökte se lite hårda ut i dagsljuset. En sådan
spelning ska egentligen enbart köras på kvällen misstänker jag.
In Flames
hade lite tur och solen tittade fram lite försiktigt och värmde den välfyllda
ytan framför Orange Stage.

För tredje gången på fyra veckor såg jag Mando Diao som
spelade i tältscenen Odeon. Senast en vecka innan såg både FLip och jag dem på
deras hemmaplan i Borlänge och det är väl svårt att komma igen efter en sådan
urladdning för bandet. Dock måste jag medge att de gjorde bra ifrån sig och fick
fart på den hårt packade publiken under tältduken.
Bästa låtarna var ”Mr.
Moon” och ”Killer Kaczynski”.
En av kvällen stora bokningar var Beastie Boys.
Kanske lite avdankade och ett årtionde försent men i alla fall tänkte vi och
gick dit. Det slitaget på gummistövlarna visade sig vara helt meningslöst då det
står en ensam snubbe på scenen och låter nästan i klass med Ozzy på årets
Hultsfred. Alldeles för mycket känsla av rock och ingen rytm alls. Så långt
ifrån vad man väntat sig som man kan komma helt enkelt.

Tydligen hade Mika fått en god anledning att ställa in sin
spelning på scenen Arena. Ersättare blev till vår stora glädje nästa
Göteborgsband, nämligen Mustasch. Även dessa hade vi sett en
vecka innan på Peace & Love men vad gör väl det när man vet att de är grymma
och har en ny bra skiva med sig i bagaget. För dig som inte lyssnat på Mustasch
så kan man väl kategorisera dem som raggarmetall med relativt stora inslag av
Glenn Danzig-känsla i sången.
- Ladda gärna ner våra låtar på nätet, bara ni
kommer när vi spelar, skriker sångaren Ralf ut i ett av mellanpraten. Det märks
att Ralf vet vad som är politiskt korrekt när det handlar om vad hans publik
vill höra.
Stundtals kunde man knappt se scenen för all rök som vällde
ut.
Mustasch var så klart lika bra som vi väntat oss och de bästa låtarna var
”Black City” och ”Back in Black”.

Queens of the Stone Age spelade på stora scenen vid halv
elva på kvällen. QotSA är ett band jag aldrig hört förut, däremot var det under
dagen mycket folk som pratade om dom och de är inte helt obekanta till namnet av
någon anledning.
Det lät rätt bra, och för att aldrig ha hört en låt med dem
tidigare så var det över förväntan mot vad hur det brukar vara att komma helt
oförberedd och lyssna på en spelning.

Som avslutning följde vi med våra camp-grannar från Alingsås till det enligt
dom beryktade stället som sålde goda oxburgare. Egentligen bara en delad brödbit
med slamsor av, förhoppningsvis, oxkött emellan.
Nog var det gott alltid och
rent generellt märktes det att det inte var samma sorts mat på
Roskildefestivalen som på Hultsfred och Peace & Love.

• Folket på
  festivalen
  
• Artisterna på
  scenerna