Recension av Thåström (Peace & Love)

Thåström (Shangri La)
Thåström inleder fredagskvällen lite oväntat, med Dan Anderssons Den druckne matrosens sång. Han går verkligen in för låtarna och utan gitarr får han händerna lediga till gester som tydligt visar hans beslutsamhet.

Efter "covern" spelas tre låtar från senaste soloplattan på rad. Men för de som håller fast vid Imperiet eller Ebba Grön, eller för den delen har önskat höra Sällskapet live, bjuds det också på några guldkorn, dock alla på ”Thåströmvis” och inte nödvändigt i samma version som på de gamla skivorna.

Även om Thåström står mycket still på scenen så levererarna han och när han framför Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce är det mest tur att han inte spräcker någon sträng på gitarren.

Hur stor Thåström är märks, när han ett par låtar förtidigt börjar sjunga på Die Mauer. Han ursäktar sig, men publiken gör ett solo och Thåström får inte en chans att börja på nästa låt. Stämningen är magisk. Det här är en spelning i äkta Thåström-anda.

Betyg: 4/5