Recension av Alice in Videoland på Trästockfestivalen 2008

Återigen skulle jag få se det band som jag på så kort tid börjat älska. Senast var på Arvikafestivalen och där levererade de en grym spelning trots värdelösa förhållanden. Här var förhållandena betydligt bättre, och jag var övertygad på att jag skulle få se en grym spelning.

Det fick jag också. Med ”She’s A Machine” öppnar de spelningen och det är publikkontakt från första ton. Den främre delen av publiken hoppar och dansar och slutar inte förrän bandet gått av scenen. De där bak står med armarna i kors, blickstilla och bara tittar (men det är tack vare gratisfestivalsmentaliteten och det är inget bandet rår för). Frontkvinnan Toril Lindqvist pratar inte lika mycket mellan låtarna här som på Arvikafestivalen, men det behövs inte. Folket kom hit för att dansa och dansa fick de göra.

Avslutande ”We Are Rebels” (innan extranumren) var så snuskigt bra framförd att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Den ligger dessutom bra placerad i slutet, och publiken hänger med som aldrig förr. När låten är avslutad ropar publiken, inte helt oväntat, återigen in bandet på scenen och bandet hade planerat två extranummer, varav ett (det allra sista) är det bästa bandet någonsin gjort. Precis när de är redo att framföra ”Cut The Crap” (som låten heter) skiter sig dock tekniken (med trummorna om jag inte minns fel) och bandet kan inte fortsätta. Vi missar spelningens höjdpunkt. Trots att allting kändes så bra var det med en temporär bitter min jag lämnade Campustältet.

BETYG: 4/5
TEXT: ROBIN VIKSTRÖM