Radio spelar bra

I mitten av veckan fick jag en smärre chock. Jag får det rätt ofta som ni kanske förstår om ni läst flera av mina inlägg. Men det är inte så farligt som det låter, jag lovar.

Det som gjorde mig lite paff var att Curly Sue spelades på radion. Efter mina klagomål på radiomusiken ligger det kanske nära tillhands att tro att jag håller mig långt, långt borta från radion. Så är dock inte fallet. Det är nämligen rätt otympligt att släpa datorn med överallt, t.ex. i bilen eller till stallet. Som hästmänniska tillbingar jag rätt mycket tid på båda nämnda platser.

I Uppsala finns det tre större radiokanaler som "folk lyssnar på", tyvärr är inte Bandit en av dem. Sveriges radio P3 är den första. Den finns över hela landet och är en härlig mix av allmänbildning. Ur P3 kan man få vad som helst, och eftersom de blandar så pass friskt som de gör finns det nästa alltid något man gillar, men också mycket man inte gillar. SR håller naturligtvis med fler kanaler, men få vet deras syfte och ännu färre lyckas få in rätt frekvens.

Sedan har vi Rix FM. Rix blev efterföljare till NRJ när denna kanal koncentrerade sig till storstäderna (ingen direkt förlust enligt min mening). I början lät de någorlunda likadant för mig. Idag är klassiker som U2, REM och Bryan Adams inte alltför ovanliga inslag i den annars popinriktade musik- och skvallerkanalen. Och i veckan (eller åtminstone nyligen) introducerades alltså Takida.

Sist och även minst är City 106,5, vår alldeles egna (?) lokala studio. Här har vi en nästan lika stor mix av musikstilar som hos P3, men det är exakt samma spelningslista som går på repeat.

Summan av kardemumman var egentligen inte alls att diskutera radiokanaler. Jag ville bara uttrycka min glädje över att rocken börjar bli lite mer allmän och kontroversiell. Och så ville jag naturligtvis skryta med att jag bokat biljetter till Takidas spelning på Cirkus i april.