Praktiskt javisst, men knappast nödvändigt

Har länge tyckt att det här med ljudböcker har varit lite töntigt, och ett ganska onödigt påhitt.
Liksom, varför lyssna när du kan läsa? Det är ju trots allt nedskrivet av en anledning. Jag kan mycket väl förstå att dyslektiker kan finna det underlättande då det är tidsbesparande och inte minst inte lika psykiskt påfrestande, men de utan lässvårigheter...behöver de/vi verkligen det?

Under de senaste dagarna har jag börjat inse tjusningen. Eller ja, tjusning kanske är fel ord, men det praktiska. Har suttit fastklistrad vid en dator och scanner och samtidigt kunnat njuta av en god bok. Som en privat högläsningsstund. Doktor Glas, en bok jag aldrig skulle orka läsa med ögonen, men som jag utan problem kan lyssna mig igenom. Praktiskt javisst, men knappast nödvändigt.