Platsernas magi

Spelar det någon roll hur och var en skiva är inspelad? På sätt och vis ligger det ju något i det: musiken kanske präglas av omgivningen. Radioheads "OK Computer" spelades in i ett herrgårdshus - låten "Let down" sägs ha spelats in mitt i natten, live, i husets salong med fönstren vidöppna. The Mars Voltas "Frances the Mute" spelades in på skilda platser under en världsturné, för att fånga något av varje stads "karaktär" - första albumet hade spelats in i Rick Rubins hemsökta vildmarkshus. Morrissey har talat sig varm för Rom och om hur staden inspirerat hans kommande skiva - som för övrigt spelades in i en 1700-talskyrkas katakomber, i vad som tidigare varit Ennio Morricones egen studio.

Men hör man så mycket av det i slutändan? Jazzlegenden Charles Mingus "Tijuana moods" var visserligen inspirerad av en resa till den ökända mexikanska gränsstaden, men spelades in något senare i New York. TV on the Radios debut-EP "Young Liars" skapades i bandmedlemmarnas sovrum, men låter kuslig som ett öde industriområde. Inför släppet av "Hello Nasty" spred Beastie Boys rykten om att de delvis spelat in låtarna på en rymdstation och i en ubåt. Bland de mest tillägnade fansen är "the submarine sessions" fortfarande något av en helig Graal.

Kanske handlar det mest om vad man själv associerar till musiken. Det som händer i ens eget liv färgar också av sig på oväntade sätt. Alla har väl en sommarlåt som egentligen inte har något med sommar att göra, en festlåt som inte är särskilt festlig eller kanske en gråtlåt som i själva verket är glad? Det märks inte minst på festivaler. Mina minnen av Roskilde 2004 färgas till viss del av mina tältgrannars blandband och av den aldrig sinande danska freestylerappen från scenen bakom skateramperna. Varifrån den musiken härstammade ursprungligen spelade mindre roll just då, den smalt samman med stormkökens T-spritlukt och doften av lera.

Så om Morrissey sjunger om Rom, kan det lika gärna vara Ramberget, Rågsved, eller varför inte just Roskilde, för oss som lyssnar. Och oavsett om Dylan spelar "Just like Tom Thumb’s blues" eller inte, så kommer jag förmodligen nynna på textraden "I’m going back to New York City, I do believe I’ve had enough" där jag sitter på festivalbussen, på väg hem till mitt eget New York: Göteborg.