När jag köpte djävulens musikmanick i valnötsfanér

Inklämda i vår kära Peugeot kombi tog vi en tur till Gekås i Ullared. En styck festivalinfobloggare, en styck svärmor, en styck svärfar, en styck sambo och en styck bebis. För den som inte hört talas om Gekås kan nämnas att det är ett stort gult skjul mitt ute på landsbygden i Halland, dit folk från när och fjärran färdas för att frossa i lågprisgrejer av alla de möjliga slag. Lite som Katthult i Lönneberga, dit folk for för att äta Emils mammas korv, kan man säga. Fast ändå inte.

På ovanvåningen i det stora plåtskjulet trängs underkläder med hygienartiklar, disktabletter med matrumslampor och tacoskal med barnvagnstillbehör. På våningen under trängs de manliga besökarna med varandra. Det beror på att där nere hittas typiskt manliga artiklar såsom steroapparater, minneskort och rakapparater.

Puffandes på varandra stapplar jag och svärfarsan omkring på denna avdelning i hopp om att komma över något riktigt billigt, som vi förmodligen egentligen inte alls behöver. Mycket av ett besök på Gekås handlar nämligen om att handla sig lycklig på saker som är totalt onödiga för en, men som ändå ger lycka för stunden eftersom inköp av dessa på andra ställen hade kostat en mycket mer. I ett hörn hittar jag en frukostradio. En liten radio i plastig valnötsfanér, med endast en högtalare som är alldeles perfekt att ha vid köksbordet. En liten radio som kan ge lite musik vid dygnets alla måltider. En liten radio med line-in-ingång var i mp3-spelaren kan pluggas, om radioeterns musikutbud skulle suga. För lite över hundralappen. Perfekt.

Sagt och gjort - radion inhandlades och visade sig passa perfekt på fönsterbrädan strax ovan matbordet. Så långt gott men inom kort kom Lucifers skugga att vakta alla våra matstunder. Det har gått några veckor nu och jag börjar oroa mig för att den satans lilla radion kommer betyda slutet på mitt förhållande. För under varje måltid är det fight om vilken kanal som ska spelas. Det är ta mig fan värre än framför tv:n där slagsmålen brukar handla om fjärrkontrollen. Lugna favoriter går bara inte att äta till. Tycker jag. P3 går bara inte att äta till. Tycker hon. Varför kunde ingen på Gekås upplysa mig om att kabeln till line-in-ingången inte medföljde?. Frågar jag. Ja, du kanske kunde försäkrat dig genom att fråga. Säger hon.

Musik leder ofta till gemenskap men kan dessvärre även leda till osämja. Tills vidare, i väntan på inköp av line-in-kabel, får vår lilla radio vara tyst under måltiderna. Och vad är då en tyst radio vid frukostbordet? Ett jävligt onödigt inköp...