MegaFeztival 2004

MegaFeztival, Vrångsholmen, Bohuslän

Att det har varit feztival med stort Z dagarna 17-19 juni är det nog inte många som missat.
I alla fall inte de som slagit på ZTV denna feztivalhelg eller dagarna strax innan.
ZTV har naturligtvis slagit på stora trumman för att överrösta allt övrigt mediaskval som har haft siktet inställt på att rapportera om och från Hultfredsfestivalen.

På bohusländska Vrångsholmen strax intill en av bästkustens pärlor Grebbestad pratades det  mycket om striderna mellan Megafeztival och Hultsfredsfestivalen och om anledningen till fientligheten. Det som hördes var mest spekulationer – kan hända sannolika, men lika väl spekulationer – då inget officiellt uttalande fanns. Däremot kan konstateras några fakta;
ZTV har täckt Hultsfredsfestivalen de senaste fyra åren. I år var det SVT som fick nöjet att rapportera från den festivalen. Megafeztival har funnits tidigare år, sedan -96, men aldrig på samma datum som Hultsfredsfestivalen. Megafeztival har tidigare haft en inriktning mot wakeboard (varvid den även har kallats Mega Wake Festivalen). I år låg fokusen på musiken, med X-sporterna som storslaget bihang. Liksom på Hultsfred hade Mega Feztivalen annonserat ut att man skulle köra minirampstävling på skateboard. Konkurens syntes tydligt i sammanhanget då båda festivalerna lovade att sverige-eliten inom skateboard skulle finnas på plats på just deras festival. Lustigt nog fick båda festivalerna rätt då skate-sverige delat sig tämligen rättvist mellan festivalerna. Båda hade dessutom satsat på FMX-uppvisning och Mega kunde naturligtvis även stoltsera med sin traditionella wakeboarduppvisning.

En i mitt tycke snygg och välbyggt hemsida informerade fortlöpande om förberedelserna för festivalen. Där kunde man läsa både om musikutbudet, se hur festivalområdet såg ut samt dagarna innan få tillgång till aktuella väderprognoser. Dock hade jag gärna som bilförare sett en karta som visade var vid E6 festivalplatsen låg i förhållande till omgivande samhällen.

Skyltningen vid avfarten var det i alla fall iget fel på, stora skyltar upplyste om att man närmade sig rätt avfart och redan några meter från själva europavägen fanns funktionärer på plats för att stoppa vidare färd. Innan man kom till själva entrén var det långt att gå för bilburna besökare som snällt fick ställa ifrån sig bilen ett par km från entrén. De besökare som tog Festivalbussen till arrangemanget kunde lyckligt konstatera att de kördes ända fram till dörren. Kvalitéen på ängsparkeringarna var inte alltför roliga, men man hade en hyfsad parkeringsavg. om 40:- för hela festivaltiden som plåster på såriga fötter.
Det borde dock kunnat ordnats så att man kunde köra ner och släppa av sin packning för att sedan köra tillbaks o lämna bilen. Efterföljande dagar, när den närmast liggande parkering blev tom pga av besökarnas provianteringsronder i närliggande samhällen kunde man ändå inte få nyttja de lediga platserna pga risken att mer bilar smet in än vad det fanns plats för. Detta borde lätt kunnat åtgärdats genom att postera funktionärer med walkietalkie vid parkeringar och vid entrén. Funktionärer som bara hade i uppgift att se till att de bilar som ville åka ner för att leverar packning m.m. vände tillbaka upp till närmaste parkering med lediga platser. Vi ser fram emot en bättring på denna front till nästa år.

Själva campingområdet var placerat på vad som tycks vara gammal betesmark med mycket ojämnheter i marken, med husvagnsplatserna emellan sig och entrén. Campingen ingick, som sig bör, i biljettpriset. I övre ändan av campingen låg ingången till festivalområdet där det stod utplacerade ett par vakter för att se till att ingen alkohol fördes med in på festivalområdet. Dock var det inga större säkerhetspådrag, så som visitation, vilket tacksamt förhindrade ett otrivsamt flaskhalsscenario.
Som en orm ringlade sig sedan resten av festivalområdet med naturgläntor för olika scener och arrangemang ner mot vattnet där wakeboarduppvisningen gick av stapeln.

Tältbyn såg ut som på de flesta festivaler, tält i alla former och färger. Ett plus för alla bajamajor mellan husvagns- och tältbyn och det var lika gott om dessa bajamajor överallt på hela festivalområdet. I tältbyn jobbade funktionärerna med att anvisa plats allt eftersom tältplatsen fylldes på – hörde från en kompis som ville ha en speciell plats att de fick snällt vänta några timmar med att resa sitt tält på inmutad gräsplätt tills platserna fram till den fyllts på – en tältplats med ordentligt tilltagna brandgator mellan tälten och där generellt eldningsförbud rådde i hela ”byn”. Ett klart streck i räkningen för den som tänkt leva på de obligatoriska nudlarna men stenhällar fanns i direkt anslutning där man kunde placera sina eldon och bereda sig lite varm mat. En ”matbod” fanns i området där man för, enligt hörsägen, dyra pengar kunde inhandla olika vätskor, morgonfrallor, chips m.m. Duschar och vattenkranar fanns även om skyltar uppmanade oss att spara på vattnet. Underlaget på tältplatsen var däremot under all kritik. Stubbigare åker har jag knappast legat på. Städningen i tältbyn sköttes med stor entusiasm av funktionärerna de första dygnen – sedan föll hela städgrejen sakta men säkert samman – på lördagseftermiddagen såg tältplatsen ut som en smärre soptipp.
Funktionärerna var inte alltid så funktionerliga heller då de på alltför många ställda frågor bara replikerade, .... det vet jag inte! Man hade önskat att de iaf kunde hänvisat till de som visste mer men så var inte alltid fallet. Då fick man något bättre besked från de vakter som hela tiden fanns på plats för att övervaka ordningen. Vakter som tyvärr under fredagen hade fullt upp med att ta hand om ledsna besökare som under kvällen/natten före haft påhälsning av samvetslösa tjuvar som länsat flertalet tält på sitt innehåll. Att det under fredagen var svårt att uppbringa ett enda hänglås i Tanums butiker kom som ett brev på posten efter denna tjuvräd.

Vädret var de två första dagarna mycket lyckat. Stekande sol under hela dagarna. På den tredje dagen, fredagen, kom regnet. Och så fortsatte det. Mellan skurarna kom lite sol, lite molnighet och sen... mer skurar. Regnet tillsammans med de artister som valde att ställa in gav en mindre trevlig eftersmak. Somliga artister hade avbokat sin medverkan redan innan festivalen drog igång och festivalledningen hann i sista minut gå ut med denna information. Andra kom inte som utlovat och åter andra valde att gå av scenen efter påbörjat uppträde av okänd anledning. Fast... att spela för en publikskara på 10-20 personer är väl aldrig speciellt inspirerande och då vissa arrangemang krockade och vädrets makter dessutom beslöt öppna himlens portar och hälla ut sina vattenreservoarer över området samtidigt, var det som upplagt för att mysa med gitarren, vännerna och vad man mer pysslade med i tälten istället.
En stor eloge till de band som genomförde sina åtaganden trots dessa omständigheter. Sänder en tanke till engelska The Love Gods som hade sin spelning förlagd under fotbollen som naturligtvis stal en stor del av publiken. Förutom skate-, wake-, och FMX bjöds besökarna på den mest rafflande wrestling som göteborska skategänget smod/Gbg Wrestlings Extravagansa kunde erbjuda med wrestlare som Rötan the Unclean, Wonder Wayne, Aids Atom, Angry Alabama, Tony Tornado, Don Kalif, Bad Buddha och Twisted Retard!

Ett extra plus utdelas gärna för de festivalbilder man lagt ut på hemsidan nu efteråt.

Med färre besökare än vad man på förhand räknat med återstår att se om Mega Feztival kommer tillbaka nästa år eller om man väljer att gå tillbaka till det renodlade actionformatet med x-sport och musik i skön blandning där man vänder sig till sin givna publik istället för att flörta med hela festivalsverige. Vad man än väljer att göra önskas arrangörerna lycka till då en tripp till det vackra Bohuslän i dess vackraste tid alltid är välkommet inslag i en bra festival-sommar.

För Festivalinfo.se
/Jopijap och Morsan