med passion för bandsläpp.

-Vi fick precis, precis klart med ett band till. Ett band som jag tror att ganska många av er vill se.

..skrev håkan durmér på rockpartys forum.

man kan bli galen för mindre än dessa teasers, det mest ondskefulla som kan ske innan bandsläpp.

Jag började räkna ner till detta bandsläpp förra fredagen och det är ju dessa sista dagar som tiden går extra långsamt. och man grubblar ihjäl sig vilka som troligtvis kommer och om dom släpper nu eller senare och åh.

det är ju nu allting börjar igen. nu har man någonting att se fram emot åtminstånde varannan vecka om vi talar i festivaltermer.

som när någonting börjar närma sig på arvikas tidslinje eller att det kommer upp en ny tävling på rockpartys hemsida, även om så att priset bara skulle vara ett par gummistövlar, så börjar saker och ting att vakna till liv igen på alla sidor.
när man går in på glastonburys sida står det The page is under construction och Arvika har presenterat sammanställning utav önskelistan 2007.

Jag kommer ihåg förra årets dramatiska bandsläpp, ett utav dom var när hultsfred släppte The Strokes och jag hade precis kommit till skolan på morgonen och skulle springa till närmaste dator för att se vad gott som väntade. När det kommer upp en stor bild på Julan Casablanca med en undertext att headliner hultsfred the strokes så skriker jag rakt ut och springer två varv runt våran skola utav glädje. Det är en adrenalinkick, ett bandsläpp, det kan man inte förneka. det är som att man håller andan lite lite för länge och när man sedan ser vilka artister som kommer så kan man äntligen andas ut -eller få en kallsup. för det finns ingenting värre än att det man har setat och väntat och grubblat ihjäl sig och sedan släpper dom fetaste metalsläppet med band som likagärna kunde vara namn på tvättmedelsförpackningar, jag skulle ha lika lite intresse för dom ändå. fast det är ju klart, det är ju säkert underbart för hårdrockspojkarna, även om min bitterhet i sådana ögonblick dränker allt vad glädje för andra heter.

Men det största släppet, och det gjordes så otroligt snyggt, var när The Knife hade bokats till arvikafestivalen. det var det näst sista släppet och jag hade setat uppe till säkert tre på natten och frenetiskt uppdaterat deras sida i hopp om att de skulle offentliggöra hela grejen, men förgäves.

Vi hade sovmorgon den dagen så jag somnade och steg upp vid en sisådär halv tio och jag hade totalglömt släppet. så jag gick och åt frukost och när jag skulle ta min första mjölkmedflingor-tugga så ploppade det upp i huvudet på mig

- jävlar!

för att sedan springa och klicka upp arvikas startsida. de hade gjort om hela sidan så att det enda jag såg var en stor, stor text som behövdes rullas åt sidan för att se vad det stod. med andra ord så var det enda man såg T.. H.. E.. K.. ja ni förstår grejen. och för varje bokstav som offentliggjordes så slog mitt hjärta hårdare och hårdare och mina tårkanaler vad nog sprickfärdiga för när den sista bokstaven hade avslöjats och jag såg att jodå, det var allt knife som skulle vandra iväg till vintergatan i Juli började jag hyperventilera, kunde inte andas, skakade utav tårarna, lade mig på golvet, sprang runt, öppnade fönstret och glädjevrålade. Jag försökte ringa till mina vänner för att tala om den stora sensationen men förgäves, jag kunde inte prata. åh. det var en så underbar känsla.

och som det känns nu så kan den känslan endast och endast toppas ifall ett band kommer att komma till någon festival där jag befinner mig, nämligen

P.. O.. S.. T A L S E R V I C E.

det skulle säkerligen nära nog ta livet utav mig men för all del, ta risken!

Nu blev det här ett väldigt långt inlägg som var planerat mer som ett pepp inför måndagsförmiddagen men jag hoppas att det skipar lite glädjerus och slumrande förväntans-känslor iallafall.

Kalla mig överexalterad men jag vet att ni vet vad jag menar.