Med Håkan följer vårkänslor.

Spanade på vårkonserter och råkade osökt glida in på myspace, ramlade vidare in på Håkan Hellströms profil och fick därmed höra lite låtar från senaste skivan "För sent för Edelweiss".

Denna karl har för mig alltid varit en personlig intrig. Han hamnade väl bland hata, älska artisterna rätt snabbt och vid första singeln "Känn ingen sorg för mig Göteborg" var mitt hat bottenlöst.Killen kunde ju inte sjunga och där var det punkt för mig, alla försök till motargument kunde inte överträffa faktumet.

Tillslut kom dock dagen då jag praktiskt taget blev klubbad, släpad och tvingad till kulturmejeriet, Lund för min första Håkan Hellström konsert.
Tur var väl det.

Den barnsliga eufori som mannen kan frammana är för mig obegriplig. Med bara en skiva släppt framför han tillslut "Ramlar" för tredje gången. Håkan med band sätter sig på scenkant och gråter glädjetårar. I förtvivlan småskrattar han fram att han faktiskt inte har fler låtar och med en uppgiven gest frågar han vad han ska ta sig till. Folket ignorerar gladeligen hans vädjan och nynnar samstämmigt på "Nu kan du få mig så lätt". Håkan skakar på huvudet, kramar bandmedlemmarna och gungar i takt till publikens sång. Över huvudet virvlar såpbubblorna och blickarna är glansiga av leenden.

Det är i denna stund som jag verkligen förstod att musik kan vara så otroligt mycket mer än sångfåglar och kom till insikt med att jag aldrig kommer vara så berusad som jag blir på Håkan Hellströms konserter, så berusad av ren och skär lycka…