Månen är inte riktigt full än

Klockan är drygt två tisdag kväll och månen lyser nästan rosa utanför fönstret!

Det är något speciellt med nätter. Tystnaden och mörkret, strålkastaren som annars alltid är riktad mot en glöms bort och det känns som om man vore den enda levande varelsen på jorden. En sådan skön känsla att bara försvinna in i dunklet och ta det lugnt och få avstånd till dagarna och göromålen. Och det man gör försvinner liksom in i skuggorna.

Lyssnar på M83 och lite Interpol och känner hur skinnet ömmar lite efter att ha exponerats för solen i två-tre dagar nu. Tog första doppet utomhus i förrgår, kallt och uppfriskande när huvudet försvann under vattenytan, bedövande. Underbart svalt i rummet nu! Känner mig levande!

Tänker på svala sommarnätter och kvava tält med runtbökad packning överallt och alla tänkbara odörer svävandes omkring både tält och kompanjoner! Det ständiga ljudet av musik och avlägsna röster innan man somnar bort fram på småtimmarna när solen redan lyser utanför... Finner det ganska underligt att man uppskattar en sådan miljö utan någon vidare hygien eller standard lyx om det finns nåt som heter så. But then again, den frihet man känner av att bo ute och vara bara precis så skitig och stökig som man är känns lite som att återgå till naturen, och bli som man en gång var. Bara ligga och lyssna slött till nattens ljud och flyta in i sömnen...

Just nätter frambringar dessa frihetskänslor och minnen.

Sommarnätter ute på festival... så mår jag nu!