Människor och musik.

I min stad, där jag bor, finns en oskriven lag om att man inte får lyssna på vad som helst.  Så är det nog i alla städer, men här gäller det att lyssna på någon/några som ingen annan hört talas om. Ingenting får vara mainstream. Och dessutom så ska man helst klä sig som det man lyssnar på.

Därför är det hemskt roligt att träffa någon som man med stor säkerhet skulle vilja säja lyssnar på, exempelvis r’n’b a la destinys child, men när man forskar lite djupare så visar det sig att det enda som spelas i lurarna hos denna person är ambient och blipblop-musik. Eller ett EMO-kid som bara ääääälskar westlife.

Sånt tycker jag är helt underbart.

 Det som är tråkigt bara är ju att många har svårt för att stå för låtar de gillar t ex att dom faktiskt gillade BWO’s låt i schlagerfestivalen, och smutskastar den framför sina vänner för att 10 minuter senare gå hem och lyssnar på den i 3 timmar.

Många musikintresserade (indiepoppare) pratar ju ofta om att de alltid står för allt de tror på. Gör det då. Bara för att coolaste tjejen med coolaste smaken påstår att Morrissey är en "jäkla sellout" så får Du faktiskt tycka att han är bra ändå.

Jag lyssnar mest på system of a down, metallicaoch nirvana för att jag tycker som är bra, men emellanåt så ramlar lite Streets, Josh groban och Kelly Clarkson in på mp3-spelaren. Lyssna på det som gör en glad och inte på det som förväntas så blir livet lite mer intressant. =)