Loveninjas - The secret of the loveninjas

Att dricka te är till och från en av mina vardagliga favoritsysselsättningar. Tedjungeln verkar aldrig ta slut och när det ständigt kommer nya smaker är Earl Grey-drickare, enligt mig, höjden av brist på personlighet. Finns det något mer intetsägande än att bälga i sig koppar med Greve Grå varenda dag? Det verkar uppenbarligen inte Tor Helmstein och de övriga medlemmarna i Loveninjas tycka. I låten med den tvetydiga titeln Earl Grey With Honey målar de upp en bild av en underbar Earl Grey-drickare och i all min ungdomliga osäkerhet börjar jag tvivla på det opersonliga i att dricka Earl Grey. Så stort avtryck har delar av kärleksninjornas debutalbum satt på mig.

Musiken spretar ganska rejält, men kan beskrivas som naiv och lättsam tweepop med skramliga trummor och allt som oftast består kärnan av en clean basgång där gitarrer och diverse andra instrument ofta bygger på lager-på-lager. Denna kombination gör att jag, bokstavligt talat, dansar för mig själv. Jag känner mig så ohipp som det bara går, och det är nog tur att jag inte har panoramafönster för troligtvis skulle jag bli inspärrad om folk såg hur jag bar mig åt. Speciellt är det låtar som den uppenbart Håkan Hellström-inspirerade It’s OK och singeln I Wanna Be Like Johnny C som får mina ben att röra på sig. Den sistnämnda låter för övrigt som om ninjorna vill vara Sveriges svar på Pulp och nog hade Jarvis Cocker kunnat skriva en sådan här låt och placerat den på mästerverket ”Different Class”, bredvid nutida klassiker som Common People och Monday Morning.

Ibland får dock det digitala ta för stor plats. Do Me låter precis som Albert Hammond Jr’s In Transit och Tors förklaring till Loveninjas uppkomst, The End of a Dream, känns som något jag har hört ett tiotal gånger förut. Överlag spretar albumet för mycket för att det ska nå upp till de allra högsta betygen. Men som många andra svenska popband tror jag att vi kommer få höra mer av Loveninjas i framtiden. Den musik de skapar är inte något nytt eller unikt, men när ett band får mig att dansa spontant har de kommit en bra bit på vägen till något riktigt stort

Betyg: 3/5

Bolag: Labrador, 2007