Loney dear debaser malmö 4 april.

Jag bestämde mig för komma sent och strunta i förbandet. Åt en god middag och tog ett långt bad. Sen promenerar jag in mot stan tar tåget till malmö. Väl på debaser spelar förbandet jag tittar lite men tänker mer på annat och dricker en mangojuice. En timme senare går Emil Svanängen och bandet på. En låt från Dear John inleder. Jag har inte hunnit lyssna in mig helt på den skivan men det låter bra.

Det är många nya låtar att bekanta sig med. Men jag saknar ändå ingen gammal. Nu är nu och då, då. Några sånger till och vi dansar och sjunger med i (jag glömmer alltid titlar på låtar) nana na na nanana, Emil höjer armen så vi vet när vi ska ta i mer och när vi ska sänka. Sånt är fint när det inte är en grej och det vet jag det inte är.

Bandet går av men alla vet det kommer extra nummer. Dom dra iväg med oss. Och sen kommer min favorit in with the arms. Det tar i hjärtat och jag tror tårarna ska komma men jag blir bara så glad och blundar när Emil sjunger. Jag kan nästan ta på känslan. Och jag spelade in efter ett tag. Nåt att ta mig tillbaka till när jag inte länge minns. Titta här: http://cykelpiraten.blogspot.com/2009/04/debaser-i-malmo-4-april.html

VÄRME