Lördagen på Roskilde

Till att börja med har jag kommit på hur man fixat svenskt tangentbord. Jättehärligt för er, kan jag tänka mig.

Jag har precis kommit tillbaka från en 200G stor Buffalo Burger och Peter Dohertys spelning. Hur den var får ni läsa senare, för här kommer rapporten från igår, lördag.

Lördagen började precis som alla andra dagar hittills har gjort; med att jag vaknar chockartat av den stekande solen och slänger mig ut ur tältet vid typ 07.00 på morgonen. Lyckas sova någon timme till i skuggan, men det är inte till mycket tröst - inte när värmen bara stiger och stiger för var timme som går.

På lördagens spelschema står artister som Håkan Hellström, Gogol Bordello, Lily Allen, Slipknot, Fever Ray och Pet Shop Boys. Däribland är tre av de artister jag längtat efter mest - Lily Allen, Slipknot och Pet Shop Boys. Tyvärr börjar Lily Allen bara en halvtimme innan Slipknot, vilket gör att jag missar henne helt och hållet då jag kände ett stort behov av att uppleva Slipknot-konserten med hyggliga platser.

Fram tills första spelningen för min del, Gogol Bordello, får jag försökte jag konstant leta platser med skugga där jag kunde läsa, lyssna på min Ipod och bara ta det lugnt (för det behövdes verkligen). På det så blev det ett par mackor med skinkost, eller vad det heter. Ni vet, sån på tub. Smaskigt eller?

18.30 stiger Lil' Waynes ersättare upp på Orange stage: 9-mannabandet Gogol Bordello (där två av medlemmarna är kvinnliga). Planen framför scenen, där uppskattningsvis 25000 personer befinner sig, blir ett enda stort gypsyparty omedelbart. Det var den hittills mest engagerade publiken, och det hittills mest energiska bandet som stått på scenen i år (av de jag sett). På scenen är det inga flashiga ljus eller rekvisitor, förmodligen med tanke på grund av att de bokades bara för någon dag sedan; men det behövs heller inte. Det behövs heller inget torrt mellansnack - bara musik och dans. Eugene Hütz (frontman) och kompani skuttar omkring på scen som aldrig förr. Det är en fröjd för ögat att se. Betyg: 4/5.

Ett par timmar senare, 22.00, stiger Slipknot upp på scen och tar publiken - förmodligen omkring 50000 - med storm. Corey älskar publiken och publiken älskar Slipknot. Förutom grym musik bjuds det på en mäktig show där det alltid händer nånting på scen - vare sig det är en clown som slår huvudet i trummorna eller flammor som sprutar upp ur eldkanoner. Enligt Corey var detta ett av deras bästa festivalgig inför en av de bästa publikerna de någonsin haft - och jag kan faktiskt tro på det. Så bra var det. "Wait and Bleed" är mäktig. Allsången till "Duality" är helt sjuk, där till och med Corey blir rörd. "Spit It Out" får alla* att sätta sig ner tills frontmannen ropar: "Jump the fuck up!" - ja, ni vet själv vad som händer då. Det här var inte perfektion, för då och då dränks frontmannens röst i trummor och bas, och låtlistan är inte perfekt - men det är i alla fall riktigt, riktigt jävla bra. Betyg: 5/5.

Slutligen till Pet Shop Boys som showmässigt toppar allting som hänt på festivalen innan. Entrén är oväntad, men likväl riktigt häftig där de två grabbarna dyker upp i mitten från en till synes fast kubvägg (eller nåt liknande). Kubväggen, som under "Heart", "Did You See Me Coming?", "Pandemonium", "Love Etc" och ett par till låtar visar häftiga visuella effekter. När sedan mäktiga "Go West" kommer rasar kuberna ihop och upp från ingenstans kommer ett par dansöser som bara gör det hela ännu bättre. Efter "Go West" dör dock spelningen av lite, trots att t.ex. "Always On My Mind" inte kommer långt efteråt.

Jag bestämmer mig då, trött som jag är, för att lämna spelningen och försöka sova istället. Detta innebär att jag bl.a. missade Coldplay-covern "Viva La Vida", "It's A Sin" och "All Over The World" - men det gör inte så mycket. För trots att Pet Shop Boys var mäktigast rent showmässigt, så var de långt ifrån bäst på att framföra låtarna. Det kändes lite tamt helt enkelt. Publiken på kanske 35000 personer gjorde inte mycket för att förbättra saken heller.

Så var lördagen avslutad - jag var för trött för att se planerade Deadmau5, men han var säkert bra också.