Living the dream

Det är här första delen i en serie av artiklar om bandet Vision från Stockholm.

Klockan var en kvart över två på måndagseftermiddagen och lunchkoman började sakta släppa taget kring bakhuvudet. Jag surfade planlöst runt på ett community för alternativa stilar som fetisch, synthare, gothare, hårdrockare, punkare etc. Ni får själva lista ut vilket det är. Helt plötsligt så ser jag en notis i någons gästbok om rockbandet Vision. Svensk som jag är uttalar jag namnet i huvudet på svenska. Vision? Vad är det för skräp? Måste kolla...

Något skräp var det dock inte. Och det ska uttalas på engelska så klart. Vision spelar hårdrock/sleaze med attityd, och består till 80% av tjejer. De har en inhoppande manlig leadgitarrist, hur permanent han är oklart för tillfället. Bandet har dock bestått av enbart tjejer tidigare. Hur som, efter jag hade lyssnat på den enda låt som fanns tillgänglig på hemsidan skrev jag ett meddelande till ena gitarristen i bandet och sa bra skit, tumme upp. Jag förväntade mig inget svar, så jag blev lite förvånad när svaret "Kommer du på några av våra spelningar i veckan?" dök upp. Ja, va fan, why not, tänkte jag. Surfade tillbaka till sidan och kollade in gig-avdelningen, och det var bara en spelning inplanerad, på onsdagen. Men svaret var skrivet i plural. Spelningar? Nu är det nåt som inte stämmer här. Det visade sig att de skulle spela samma kväll, som förband till ett band som heter Adam Bomb i Stampens källare. Jag hade ingen aning vad det var för band, mer än den enda låten jag hade hört. Å andra sidan var den låten bättre än ganska mycket annat. Ok, lätt, jag är där och plåtar!

Sagt och gjort, senare på kvällen dyker jag ner i Stampens källare. Jag har inte varit där innan, så det är en ny upplevelse för mig. Stampen är ett klassiskt blues-ställe i Gamla stan i Stockholm. Den har även (helt uppenbart) en liten källare också, med bar, en hög med stolsgrupper och en pytteliten scen, som dagen till ära var belamrad med jättestora Marshallförstärkare, trummor, mickställ och annat. En tanke som dök upp var hur bandet få plats på scenen? Det ordnar sig väl.

Jag var i stort sett först på stället, det var fyra andra där, inklusive bartendern. Beställde en öl och tog en sväng i lokalen (vilket tog ca 7 sekunder då den inte är väldigt stor), och upptäcker att det sitter folk i ett rum innanför i de bakre delarna av lokalen. Tittar in lite snabbt mellan dörrarna och noterar att det sitter ett gäng tjejer där. Mitt snabbtänkta jag drar slutsatsen att det måste vara Visions "loge". Knackar på och stiger in. Tjejerna visar sig vara 5 personer varav 4 tjejer och den inhoppande leadgitarristen Chrikke.

Vision består av följande konstelation:
* Queen B - Sång
* Mary - Gitarr
* Chrikke - Gitarr
* Lolita - Bas
* Lea - Trummor

Presenterade mig och berättade om Festivalinfo, varför jag var där och annat svammel. Hänger runt lite med bandet, pratar och tycker det känns allmänt bra att jag gick dit. När bandet väl går upp på scenen har det samlats cirka 20 personer i lokalen och är hitils den minsta rock-konsert jag varit på tror jag, scenmässigt och besöksmässigt. Men jag har varit på sämre konserter. På nåt vänster så lyckas bandet krångla upp sig på scen, få plats OCH röra sig som om scenen var tre storlekar större. Fantastiskt. Det rockas på hårt i ca en halvtimme, och det är faktiskt riktigt bra med tanke på förutsättningarna för kvällen. Dels har de en inhoppande leadgitarrist, som iof gör ett hästjobb, och dels en brand new trummis som de repat med en (1) gång innan den här spelningen. Schysst.

När giget är slut så pratar jag lite med dem och det känns som bandet är nöjda med sin insats. De börjar plocka ihop sina grejer så Adam Bomb ska få plats på scenen. Efteråt nämner de även att de ska spela på onsdagen också, på en musiktävling på Klubben i Fryshuset som heter Emergenza. Det är nästan så man ska stöka om planerna och gå dit och kolla. Två sekunders övertalning senare så blir det så. Plåta på onsdag också. Håhåjaja, att man ska vara så svag för hård rock.

Adam Bomb går på scenen och kör ett halvt om halvt livsfarligt set som osar Rock´n´Roll och punk lång väg. De tre personerna i bandet låter som fem, minst, och är riktigt underhållande att se. Bland annat så fäster Adam ett litet tårtfyrverkeri på gitarren så hela lokalen luktar som 12-slaget på nyårsafton. Jag är inte helt säker på brandsäkerheten i det arrangemanget.

Kvällen lider mot sitt slut och jag traskar mot tunnelbanan. Det kändes bra att jag bestämde mig för att gå på spelningen ikväll. De är duktiga musiker, ambitiösa och vill komma någonstans. Det kommer de göra. Promise.

Bilder från Vision på Stampen hittas här

Onsdagen kommer och jag pallrar mig till Frysen och Emergenza. Emergenza är en jättestor musiktävling, där första pris är massvis med promotionpengar och spelningar ute i världen. Det här är en av de lokala semifinalerna, Stockholmsfinalen är i slutet på Maj på Debaser Medis. Blir eskorterad in till logen och träffar resten av bandet som håller på och göra sig i ordning. Chrikke ser ut som ett troll, men lovar att det kommer bli bra när han är klar med kammen. Jag ler och nickar skeptiskt. Pratar med bandet en sväng och går ut och tittar på ett av banden som spelar. Det låter helt ok. Dräller runt lite och pratar med folk till höger och vänster, träffar på ett par konsertfotokollegor och språkar med annat löst folk. Bra stämning, men som väntat förhållandevis lite folk. Dock är det antagligen den största publiken som de flesta banden för kvällen har spelat inför hitils, ca 250 personer uppskattar jag det är som mest i lokalen.

När Vision går på scenen är det som mest folk i lokalen, och stämningen är upprymd. Det finns inget fotodike, så jag får trängas med alla andra framme vid scenkanten. Bandet drar igång sitt set och det märks att bandet gillar att spela ihop. De rör sig naturligt runt varandra utan att det känns konstigt eller konstlat. Publiken hajar efter ungefär 30 sekunder att bandet på scen är en av kvällens stora akter. Mellan två låtar hör jag någon bakom mig säga "Fan, det här var ju BRA ju. Fast dom är tjejer". Ja visst är det härligt med fördomar! Skämt åsido, jag förstår att det är mångas reaktion och visst är det lite trist att många går in med inställningen att ett band inte är bra bara för det består av mestadels tjejer. Men då är det desto roligare att se folk haja till och få en uppenbarelse och se leendet sprida sig i ansiktet när de förstår att Vision är riktigt bra.

Bandet studsar runt på scenen, som den här gången har en mer passande storlek för ett så pass rörligt band, de ser ut att trivas ordetligt, handen i handsken, fisken i vattnet och sådant. De har 25 minuter på sig att spela, och när jag pratar med dem i logen efteråt så säger Bella "Spelade vi verkligen alla låtar? Missade vi inte nån? Det kändes som fyra minuter!" Så går det när det går bra! Bandet gissar lite halvhjärtat om vilken plats de kommer att hamna på, och det verkar som de bestämmer sig för att de kommer komma femma av tio band som spelar under kvällen. Jag går ut och tittar på andra band och pratar med folk, och av det jag ser och hör på scenen är en femteplats inte alls omöjligt, snarare tvärt om och lite till.

Kvällen går och när sista bandet spelat är det väldigt tunt på folk kvar. Trist för banden som spelade sist, men så är det. Prisutdelningen närmar sig och folk samlas framme vid scenen. Spänningen är olidlig. Nästan. Plats 9-5 annonseras ut. Vision nämns inte. Det tar tre sekunder att sjunka in för bandet att de har kommit högre upp i rankningen än vad de räknat med. NU blir det jobbigt för bandet. Plats 4 och 3 basuneras ut. Ingen Vision med här heller. Bandet hamnar på en andraplats! Glädjen är total. Vision är i final! Riktigt kul för dem! Stort kramkalas, och sen är det dags att röra sig hemmåt.

Får skjuts till Slussen, och funderar på hur det kommer gå för bandet i finalen. Det kommer nog gå bra. Finalen är den 31 maj och 1 juni på Debaser Medis, har du tid och lust att se ett gäng bra band - kom dit och rocka!

Bilder från Visions konsert på Emergenza hittas här
Visions hemsida: http://www.visionrocksit.com