Live: Midaircondo på Café Publik 8/6

Tre personer med varsin laptop, midisynt och mikrofon. Saxofon, bastvärflöjt, kalimba, någon sorts cittra och en pingisboll. Det är ett myller av effektpedaler och kablar på Café Publiks lilla scen, som bäst kan beskrivas som ett vardagsrum i miniformat. Göteborgsbandet Midaircondo rör sig mellan musik och ljudkonst, om det nu går att dra en gräns mellan de två. Gång på gång närmar de sig kakofoni, med en virvel av ljud och röster som skaver mot varandra lager på lager. Melodier kommer och går, de liksom dyker fram ur bruset för att sedan sjunka tillbaka. På väggen bakom dem projiceras ackompanjerande filmsnuttar som stundtals är snygga, och i övrigt diskreta.

Det finns de som anser att konst blir mer äkta ju mer svårsmält det är. Jag håller inte med. I det här fallet handlar det inte heller om svårsmälthet utan snarare om ovana. Jag är mer anpassad till musik med tätare upprepningar och relativt avgränsbara partier med början och slut. Den här musiken kräver att man lyssnar på ett annat sätt. Det säger inget om kvaliteten i sig, men för att ge den en ärlig chans behöver man lite tålamod.

För mig som varken är van vid eller särskilt bekant med ljudkonst eller elektroakustisk komposition (och därmed inte har så mycket att jämföra med), är det fascinerande. Jag har svårt att avgöra vilka element i musiken som är planerade och vilka som improviseras fram. Partierna med lätt jazzig sång känns lättast att ta till sig, men ju längre tid som går, desto fler nyanser kan jag urskilja, desto fler ljud som först kändes som oljud fäster jag mig vid.

Ovanan och bristen på jämförelseobjekt gör det svårt att kategorisera och värdera spelningen. Så vad tyckte jag egentligen? Jag vet inte, jag var för upptagen med att lyssna och uppleva. Och det känns som ett rätt bra betyg.

p.s. Midaircondo spelar på Arvikafestivalen den 14 juli.

www.midaircondo.com