Kuriosa i fokus:

Alldeles nyss läste jag in mig på FAQ-delen på Peace & Love´s hemsida. Den roligaste och mest otippade infon jag hittade löd:

"Blir det tygband iår?"

"Ja, årets festivalarmband kommer vara gjorda av tyg"

Jag skrattade till lite granna, för hur många mail borde inte snubbarna på P&L´s kontor ha fått vid det här laget. Då man känner att frågan om tygband är så pass relevant att den bör tas upp i en FAQ.

För visst är det så att festivalarmband har blivit en viktig del av festivalrymden.

#Killen med roskildebandet från 99. Han har varit med ett tag och sett mycket och allt sånt snick snack.

#Tjejen med ett hultsfredsarmband från förra året är den festivaltypen som för första gången fick åka på en festival med sina vänner och uppleva hur underbart det är.

#Sen har vi de riktiga nördarna om man nu får tillåtelse att kalla dom det. Tjejerna och killarna som beger sig iväg på 7-8 festivaler och som har en extremt lång och fet rad av svettiga armband på sin arm. Dom har blivit beroende av festivaler och ser det som den enda riktiga vägen från det verkliga livet som ofta kan ses som alldeles för grått.

#Till sist finns det dom som klipper av alla sina armband för att dom tycker att hela grejen med festivalarmband är överdriven.

Om jag skulle kategorisera mig själv så ligger jag i den tredje gruppen, dom som åker på festivaler hela somrarna långa och som bränner alla pengar på detta.

Men jag har inte kvar mitt arvikaband från 03 och alla andra armband för att skryta inför andra. (som en del människor konstigt nog verkar vilja göra). Utan det handlar istället om att kunna träffa andra tjejer och killar som har exakt samma armband. Ett exempel: Jag träffar en tjej på kaktusfestivalen 2005, hon har liksom mig varit på roskilde och arvika veckorna innan. På en liten sekund genom att kika på våra handleder har vi plöstligt hur mycket som helst att prata om. Vad såg vi egentligen på roskilde, var vi på nakenloppet kanske? Vad var mäktigast, hur vackert var inte vädret med mera med mera.

Så med andra ord ser jag festivalarmbanden som en chans till att friska upp gamla festivalminnen tillsammans med andra människor som varit med om samma saker.