Klubbland

Höstmörkret kryper allt närmare. Väntar på att se hur mitt flickrum ska transformeras till en mörk liten vrå. Ni vet, när väggarna andas tunga höstkänslor, överkonsumtion av te och sönderlyssnade Bright Eyesskivor. Även fast att det är långt ifrån det optimala så har årstiden sin charm. Charmen och allt det där, tillsammans med Conor Obersts eviga olycka kan få hösten till att bli som en stor äcklig lövhög som stinker bajs, men den kan också bli som ett härligt hav av färg och dans.

Denna hösten ser ut att bli det sistnämnda vilket får mig att vilja springa ikapp med mig själv mellan Göteborgs klubbland. Intima spelningar som luktar svett och klackar i taket blir som festivalsommar om hösten.

När jag tänker efter så gillar jag nog hösten...
Eller åtminstone hösten och dess klubbland