Hemskheter i världen.

Jag måste skriva av mig lite känner jag. Jag har blivit så illa berörd av de hemskheter som råkat ut för Bobby, den 10 åriga förståndshandikappade pojken som blev torterad till döds. Rättegången mot hans mamma samt hennes fästman inleddes igår. De flesta nyhetsmedierna bevakar den och alla förundras över hur man som människa kan tortera ihjäl sitt eget barn. Jag läser just nu till lärare och jag kan inte låta bli att tänka, hur kunde ingen se det som Bobby råkade ut för? Såg ingen hans blåmärken? Märkte ingen hur han mådde? Samtidigt förstår jag att man inte märkt det. Har man en elev med blåmärken och frågar vad som hänt så är det nog ingen som svarar, mamma och pappa slår mig. Mamma och pappa ska ju älska sitt barn och det enda barnet vill är att bli älskat av sina föräldrar. Jag tror att många drar sig för att säga vad som hänt just för att om man inte säger det så kanske föräldrarna blir glada och slutar göra det som gör ont på en. Det är för mig så ofattbart att man kan misshandla sina barn. Jag tycker att det är ofattbart att man kan misshandla någon överhuvudtaget men framför allt sina barn. Ett barn är oskyldigt och det enda ett barn vill är att bli älskad. Att bli accepterad som den är och få en ovillkorlig kärlek ifrån sina föräldrar.

Rättegången startade igår och den bestod av redovisning ifrån åklagaren. Man försökte ge en bild av hur den stackars Bobby levde. Man visade bilder från hemmet, hans rum som hade total avsaknad av leksaker eller mjukisdjur och från hönshuset där han gömt sig. Enligt medierna skall han varit väldigt fågelrädd men gömde sig ändå i hönshuset där han sov i en säck. Medierna påstår även att mamman och styvpappan inte visade några känslor under redovisningen. Man redogjorde för vilka skador som Bobby fått och som har visats vid obduktion. De hade kastat ut Bobby i snön, naken och sedan satt sig gränsle över honom. Han hade även fått en fot över bröstkorgen. När han sedan var nedkyld hade de dragit/släpat in honom i huset. Där hade de sedan tejpat fast Bobbys fötter vid en stol både i köket och i storstugan. De hade även spännt fast honom med ett bälte över magen och även tejpat fast hans huvud ned mot ryggstödet. Efter att ha låtit honom sitta så en tid hade de sedan burit upp honom till hans säng där de sedan hade lämnat honom obevakad. Han dog sedan av sk. aspiration, kvävning, av sina egna spyor på grund av de skador han tidigare utsattsför. Detta är ett grovt brott då misshandeln skett på en nära anhörig förståndshandikappad 10 årig pojke. Dessutom tar åklagaren upp att gärningarna varit hänsynslösa och livsfarliga.  Hela första dagen av rättegången kan man höra på www.svt.se och klicka sedan fram till smålandsnytt.

Det gör så ont i mig. Hur kan detta hända? Hur kan någon människa göra såhär? Mot ett barn! Ett barn som man bedömt ha en mental kapacitet som en 5 åring. En pojke som har behövt så mycket stöd men som inte fått det! Det gör så ont i mig när jag tänker på det. Han kan ju inte varit medveten om vad han gjort för fel. Jag kan bara dra det till när jag var liten och utvecklade barn-epilepsi. Så många gånger som jag fick skäll när jag fick mina petit-mal anfall. När jag bara stod och smaskade och såg ut som ett fån och mina föräldrar inte visste vad det var för fel på mig och när jag själv inte visste vad som var felet. Tänk då att bli utsatt för slag och misshandel? Jag lider med Bobby och alla andra barn som blir misshandlade.

Ett annat fall får sin dom idag. Det rör sig om Freddie 3 år som dog till följd av vanvård av sina föräldrar. Han dog av lunginflammation som han fått på grund av sårinfektioner som har gett honom blodförgiftning. Han hade skrapsår i ansiktet, irritationer i ljumskarna och i underlivet, hans fötter var missfärgade och huden hade lossnat och andra blödningar runt om på hans kropp. Hans föräldrar insåg inte hur allvarliga dessa skadorna var. Dom trodde att han hade fått det när han cyklade omkull! Jag förstår inte att man som förälder inte kan se att de skadorna inte är "vanliga" skrapsår. Det ska gå ganska långt med sårinfektioner innan man får blodförgiftning. Jag vet att vi har haft vårdtagare som fått olika typer av sår där vi efter 5 dagar har hört av oss till sjukhuset och rådfrågat dem huruvdia vi skall skicka in dem eller inte. Om det finns risker att inte behandla. Hur kan man som förälder inte se detta? Varför ringer man bara inte till läkare? 

Igår (tisdag), ställdes ett ungt par inför rätta, misstänkta för misshandel av en 7 månader gammal dotter. Detta inträffade för över två år sedan och då togs hon in på sjukhus och hon hade då fem frakturer på lår-, sken och vad benen och enligt medicinska experter så måste hon haft utsatts för våld. Dessa frakturerna kan ha uppstått om man hållt barnet i foten och svingat henne runt. Två av fakturerna kan ha uppkommit om man slagit henne med en planka eller en låda. Barnet är nu fosterhemsplacerat. Jag blir så illamående. Det är så sjukt att man kan skada barn.

Rädda barnen har nu gjort en undersökning just om anmälan när man har misstanke om misshandel mot barn. Kolla in den.

http://www.rb.se/NR/rdonlyres/96200CD0-C0BC-47C9-A7EE-B76A7504FA15/0/TemorapportAllmanhetenombarnsomutsattsforvald.pdf

Fasen, detta är inte så roligt att läsa om. Men någonstans känner jag att jag måste skriva om detta. Detta är viktiga saker. Vi kan inte blunda för samhället och de hemska saker som händer där.

Jag måste dock lägga till att jag vet om att det finns fler grupper som är speciellt utsatta för våld som jag hade kunnat tagit upp. Men just nu är detta på tapeten så då är det detta som mina tankar främst går till. Jag hade kunnat skrivit om våld mot kvinnor och homosexuella, hedersmord eller djurmisshandel. Inget av detta är bra och det vet vi alla och inget är värre än något annat. Så jag med dessa orden avslutar jag dagens bloggande. Gå nu ut i solen, var rädda om varandra och visa varandra respekt och var inte rädd och fråga; hur mår du?

//Zarah Severin som idag skänker mina tankar till de barn som blir misshandlade och utsatta för övergrepp runt om i världen.