Hej, jag är er nya svenskleraret

Hej hej.

Alla kan göra misstag, slarvfel eller vara dåligt bildade. Det är okej.
Dock kan jag för mitt liv inte begripa hur typ 98% av Sveriges befolkning numera är värdelösa på att stava och uttrycka sig i skrift?
Ser jag något litet fel i en text, till exempel att skribenten EN gång i artikeln stavar fel på imorgon och skriver "imårgån" eller slinter med fingrarna på tangentbordet och skriver "itne" istället för inte osv. så bryr jag mig inte. Det är att tjafsa om småsaker.
Men när ungefär varannat ord i en blogg/artikel är felstavat/särskrivet börjar jag bli irriterad.
Jag är helt säker på att även jag stavat fel nånstans i mina blogginlägg, gjort små slarvfel eller liknande, trots att jag brukar korrekturläsa innan jag publicerar.
Jag har även sett andra bloggare göra det. Men hörni - det är helt lugnt.

Vad som däremot är otroligt störande är inlägg efter inlägg efter inlägg skrivna av samma person där minst 50% av orden är felstavade. Då det inte är felstavningar brukar felaktig grammatik och felaktig meningsuppbyggnad vara populärt, och sedan lite särskrivningar som grädde på moset.
Därför vill jag bara göra klart några grundläggande saker (som i princip alla verkar ha problem med, kan erkänna att jag själv haft problem med detta) en gång för alla:

Var anger plats. Vart anger riktning.
Exempel:
Var är du?
Vart ska du gå?

Alltså inte:
Vart bor Pelle? och liknande.

Sedan har vi det som oftast får mig att rysa mest: folk som verkar tro att dem går att använda i alla fall istället för dom.
Skräckexempel: "Dem är trevliga".
Antingen skriver du dom (det tycker jag är helt okej) eller så lär du dig skilja på de och dem. Svårare är det faktiskt inte. Trots detta ska alla jag påpekar det för vara uppnosiga och fortsätta skriva "dem är trevliga", tydligen enbart för att jävlas.
Är du osäker, tänk att "de" är "vi" och "dem" är "oss".
Alltså, passar "vi" in ska det vara "de", passar "oss" in ska det vara "dem".
Det är självklart helt okej att inte kunna använda de/dem men då tycker jag inte att man ska försöka heller, utan skriva dom.

Det intressanta är att nästan ingen använder engelska they/them fel.
Samma med "jag gav maten till han" som många svenskar skriver. (Den korrekta formen är naturligtvis "jag gav maten till honom.") Ett mycket vanligt fel. Dock ser man aldrig samma fel på engelska? Jag har i alla fall aldrig sett någon skriva "I gave it to he".

Sedan till alla MSN:are som envisas med att låtsas vara IRC:are och använda så kallat "leet speak". Lär er vad förkortningarna betyder innan ni använder dem.
Så sent som idag såg jag ÅTERIGEN någon skriva "w00t" som ett alternativ till "what".
W00t står för "We Own the Other Team", inget annat.

Jag blev väldigt lycklig när jag häromdagen såg att någon skrivit ett blogginlägg med rubriken "Och så var det också avklarat!" Skönt att det fortfarande finns personer som kan skilja på "och så" och "också". Jag är numera så van att se meningar som "också ska jag till London i höst" att jag inte längre bryr mig.

Störande är personer som medvetet stavar fel för att de fått för sig att deras stavning är "coolare". Som till exempel alla som börjat sätta dubbelteckning på fel ställe, t ex "tröjja", "tjejjer" osv, snälla sluta. Det ser inte coolt ut, det ser bara ut som att ni skickats som representanter för Lunarstorm.
Ett ord som tydligen är otroligt svårt att stava är lugnt. Det stavas alltså just så, dvs l u g n t. Inte "lungt".
Läste även en kul sak i ett forum:
Ju fler piercingar och tatueringar folk har, desto svårare verkar de ha att stava till det.
Piercing och tatuering alltså. Inte pircing/percing/pirsing och tattuering.
Jag tror det var här på Festivalinfo (i någon blogg) jag läste en rolig felstavning: "höjdpungten". 
Är alla så sexfixerade nuförtiden att varje ord måste innehålla minst ett könsord/sexanspelat ord, var det ett slarvfel eller trodde personen verkligen att det stavades så? 

En annan sak som är lite störande eller egentligen ganska mycket störande tycker jag i alla fall är ord efter ord efter ord utan punkt eller styckesindelning eller någonting bara utspottande av ord och det blir så himla jobbigt för man får läsa tills man nästan tappar andan liksom och det blir väldigt ansträngande att läsa en sådan mening.

Till sist, särskrivningar. För er som har problem med det: I de flesta fall SKA ordet skrivas ihop. Skriv hellre ihop än isär. Det är ytterst sällan som ordet faktiskt ska skrivas isär.

Jag respekterar självklart om folk har dyslexi. Till och med min pappa har det. Han anstränger sig dock om han ska skriva något som kommer publiceras offentligt (till exempel om han skulle skriva en blogg) eller om han ska skriva ett formellt brev.
Dagens ungdom verkar mer tänka "skit samma".
Dessutom har jag svårt att tro att alla som stavar fel (dvs otroligt många) har dyslexi. Jag tror mest det handlar om okunskap, nonchalans och brist på engagemang.
Nu kommer jag antagligen få kommentarer som "det spellar väll ingen råll hur mann stavar huvvu saken är vel att man fatar vad dem menar" eller liknande.
Svar på frågorna: Ja, jag fattar (OFTAST) vad du menar ändå. Och nej, det spelar visst roll. Det kommer du själv märka den dagen du söker jobb och lämnar in en arbetsansökan. (Och troligen inte får jobbet...)
Kalla mig gärna språkpolis och gnällig.
Just had to get it out of my system.
Bidrag gärna med er egen favoritfelstavning/-särskrivning.
Tack för ordet.