Happy people never fantasize.

Idag bestämde jag mig för way out west. Mest för jag vill säga adjö till det viktigaste bandet i hjärtat. Men det kommer aldrig bli som då.

Dagboksanteckning från hösten 2003:

Broder Daniel
Tågen var i strejk och jag inte snabb nog. Kom in till Malmö först 20:15 och missade därför Rocky Dennis och nästan hela Radio Dept. Men i slutändan gör det inget. Border Daniel var anledningen till att vi var på KB denna söndagen den 30 november. Det blev en makalöst bra spelning. Henrik slängde sig ut i publiken och jag drack 1 liter vatten för det var varmt intensivt.
Kändes som vi alla skulle falla ner i en stor smältdeg av lycka. En av de mest engagerande konsertupplevelser jag upplevt. Och i mitt hjärta skrevs det musikhistoria.

Väntade länge efter konserten, inte för min skull utan för en kompis. Satt i Vinylbaren med mitt 5 kronors vatten skrivandes en dikt om kvällen:

Ljudet snurrar runt runt
Svetten har trängt in i kläderna
Fem kornor för ett glas vatten, har världen blivit galen?
Hjälte för en dag i dova nyanser
Uppochner på en rad står flaskorna uppradade
I väntan på törsten den stora som vaknar på natten i konsertlokalens barar
Skriken i och av sång dröjer kvar heshet i den nya dagens första timmar

då jag upptäckte att Henrik stod 1 meter bakom mig. Går fram och frågar om han kan skriva en hälsning till en vän som ligger på sjukhus. Henrik var ödmjuk och trevlig, han skriver ett kort till kompisen och sen gör Theodor likaså. Jag överräcker dikten till Henrik där han står i dj:båset, vi tar i hand och jag skyndar ut för att hinna med bussen hem till Lund.

På bussen stänger jag in mig med musik, vill bara sitta i mörkret och lyssna halvslumrande. När bussresan nått sitt mål stiger jag av och ut i den klara Lundanatten. Jag ser ett följe på 3 förvirrade personer som går omkring längs med Bankgatan (gatan som går längs med busstorget i Lund) rycker i handtag till trappuppgångar och verkar inte hitta särskilt bra alls i Lund. Lägger märke till dialekten som skiljer sig en del mot vår i Lund. Jag svänger av från Bankgatan och sneddar V Mårtensgatan och befinner mig på Butulsplatsen där jag ser de 3 igen.

Jag går fram och frågar: Letar ni efter något?..
Ett svar: Någonstanns att sova en portuppgång eller så...
Jag: Ni har varit på konserten va?.. Vill ni sova hos mig, jag har en soffa och en madrass...
De: Ja... Var du också där?.. Får vi det?...
Jag: Så klart...

Vi traskar hemåt och pratar om konserten. Jag får veta att de åkt från Ronneby och vad de heter. Vi ha en gemensam bekant och annat...

Det är vackert att se vad livet har i sitt sköte när inte allt är planlagt :)