Gräset på den andra sidan.

Borlänge, en stad som är ungefär dubbelt så stor som den stad jag bor i. (Hudiksvall)

Borlänge har en festival som lockar med sveriges största artister, i form av Thåström, Håkan Hellström och mycket mera. Och som om inte det vore nog har man också internationella artister som är grymt intressanta, exempel på dessa är Ed Harcourt och Viva Le Fete. Den förstnämde gör till och med sin enda sverigespelning i sommar, på just peace and love.

Hudiksvall har, hudiksvall har? ja just det, Ulf Lundell skulle ju komma hit i sommar. ULF JÄVLA LUNDELL!!!  (?)

Varför är gräset så mycket grönare på den andra sidan?

Varför hinner jag inte mer än att komma hem från en resa, innan jag känner paniken över att bara måsta komma iväg igen.

Frågan är egentligen, hur kan en stad som borlänge lyckas så väldigt bra. Samtidigt som staden där jag bor inte har ett endaste skit.

Handlar det om att man har en kulturell tradition i Borlänge som man för vidare, via brinnande engagemang med mera. Eller är det bara så att jag bor i en stad där alla står bakom likgiltighetens massa. En stad där det bästa människor vet är att gå på stadshotellet och dansa till "Smurfhits nr 2" från 1993 (??).

Gräset är i alla fall alltid grönare på den andra sidan. Den andra sidan är just nu borlänge.