Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på.

Den raden sjöng jag en gång för en pojke. Och mycket riktigt lämnade hen mig sen. Som flera andra har gjort. Men tre har gjort mer ont än dom andra. Och den här pojken var en av dom.

Jag satt nyss i mitt gamla rum och lyssnade på musik och plötsligt kommer minnen av aprilhimmeln, och alla gamla minnen blev så klara. Det var i det rummer jag sjöng dom orden för länge sen. Eller det är 4 år sen nästan exakt.

Jag har inte tänkt på den här pojken på riktigt länge nu. Och nu gjorde det inte längre ont. Nu verkar minnet läkt. Det är skönt. Såg bara fina bitar. Från när hen var här och hälsade på mig. Och från norrköping där vi träffades.

Den låten kommer alltid vara hens. Det är fint på nåt sätt. Jag har många låtar som är någons. Vissa kan jag fortfarande inte lyssna på utan att det gör förbannat ont. Andra är mer fina att tänka på. Jag saknar verkligen att vara kär i nån som älskar mig tillbaka. Det är så otroligt länge sen nu hösten 2006-våren 2007. En evighet sen minst.

För jag är så otroligt bra på att falla för dom som bara kastar bort mig sen. Och nu får det vara slut med det. Jag är värd otroligt mycket bättre. Nu ska jag traska hem till en vän och sitta där i soffan och vara nära. Kram!