Fyra år senare . . .

Jag minns att det kring julen 02 eller kanske efter nyår blev klart att Björk skulle gästa arvikafestivalen, som nyfylld 16 åring i mina egna skor förstod jag aldrig hur stort detta faktiskt var. Något som jag dock skulle få känna efteråt.

Nästan precis två veckor innan Björks spelning på Vintergatan stod hon inför 50 000 människor på Orange Stage på en festival i danmark, minns inte vad den heter just nu. :/
Jag läste lite i tidningarna om konserten eftersom att jag själv verkligen inte fått åka på denna festival i så tidig ålder. Det verkade stort, svårslaget och alldeles magiskt. Att jag skulle se björk i arvika visste jag sedan 7 månader tillbaka, men jag visste inte vad jag skulle vänta mig. Jag hade visserligen lyssnat in mig ordentligt på den isländska prinsessan. men att förstå sig på en artist av hennes rang kan ses som ett livsuppdrag i mina ögon.
Nogtjafsat, två veckor efter den där konserten i danmark står hon alltså i Arvika, ett litet samhälle som troligtvis inte en endaste person skulle veta vart det låg om så inte för just denna festival. Och vilken festival det är.
Men konserten då? Jo den kan sammanfattas på det här viset:
Björk våldtar mig, kör över mig rent musikaliskt och äter upp mig på det emotionella planet.
Ungefär så kändes det efter en konsert som i mina ögon blev en milstolpe, och på samma gång början på något nytt i mitt liv. Det här var så storslaget, ovanstående mening med fetstil var ungefär de ord jag kunde få ur mig efter konserten, mer än så förmådde jag inte. Människor och åter människor undrade hur det egentligen var att se Björk. Jag kunde inte förklara bättre än att det alltid slutade med orden att dom själv måste få uppleva henne Live...

Jag tänker ofta på Arvika 2003 och då inte minst denna konsert som föralltid sitter i mig som en tatuering, en tatuering som inte ens dyra och onyttiga laserstrålar kan ta bort.
Man brukar prata om händelser i barndomen som förändrat människors sätt att se på världen och livet, föräldrar skiljer sig, andra dör, de tredje gifter om sig och världens hemskaste svärmor är plötsligt din. Om jag själv var tvungen att plocka en dramatisk händelse i mitt tidigare liv som förändrat mest, då är denna konsert definitivt på första plats. Kanske en delad förstaplats med mina föräldrars skilsmässa vid 6 års ålder. Det jag vill tydligöra är i alla fall att denna natt, till fyrverkerier, stråkar och långa pärlhalsband med Björk förändrade allt.

...Och nu fyra år senare är det som att allt kommer tillbaka. Jag blir sexton igen, jag blir liten igen, jag blir oskuld igen. Björk på roskilde 2007 är en dröm, och kanske kommer jag få uppleva det. Kanske kommer jag missa det, vem vet. Varje gång jag skriver eller ser vilket år vi faktiskt är inne i nu så blir jag chockad. "2007" är så surrealistisk och oförklarligt långt fram att det nästan inte finns i min värld. På lite samma sätt känns det inför Björk på roskilde, surrealistisk och oförklarligt.

KÄRLEK TILL VÄRLDAR.