Från Prodigy till Winnerbäck på några intensiva år i puberteten

Sitter just nu och funderar på hur mycket min musiksmak har förändrats under mina 19 år här på jorden. Musiken kan man säga kom till mitt liv på riktigt under "knattediscotiden". Innan lyssnade jag mest på radio och sånt som var modernt. Jag minns ett disco där en kompis hade med sig en prodigy skiva, music for the jilted generation tror jag det var om jag inte minns fel. Det här var cool musik tänkte jag, vi hoppade runt i extas på dansgolvet som om inget annat existerade och struntade fullständigt i att tjejerna klagade och ville byta skiva. Jag gick hem den kvällen genomsvettig men nöjd för jag hade hittat mitt första favoritband. Jag och några vänner uppträdde till och med på skolans småstjärnorna med en Prodigy låt utan text där vi bara hoppade runt och "headbangade" på scenen.

Drum n base eran varade i några år men byttes efter ett tag ut mot punk då jag hade en period där jag åkte skateboard och inlines. Musiken hade nu en mening och jag märkte att jag påverkades av den. Punken gjorde mig stark. Jag blev en rebell och ville göra världen till en bättre plats. Det är intressant när man tänker på vilken inverkan musiken har på våra personligheter.

Det dröjde först till 98 då jag hittade min fasta punkt när det gäller min musiksmak. Det var Lars Winnerbäck som kom in i mitt liv. Hans texter har verkligen hjälpt mig genom min ungdom. Jag fick något att falla tillbaka på när jag mådde dåligt. Klasskompisarna retade mig när jag gick i sexan för att jag lyssnade på Winnerbäck i freestylen. Ingen visste vem han var men jag stod på mig och struntade i vad folk tyckte. Idag är han ju av Sveriges största artister så jag är väldigt stolt att jag inte föll för grupptrycket och började lyssna på hip hop.

Det var nog tack vare Winnerbäck som jag aldrig köpte några pösiga South pool eller Fubu jeans, tack Lasse. Idag är jag öppen för det mesta så länge musiken har en mening och berör mig. För det är just det som jag tycker är charmen med musik.

Jag tror inte min musiksmak kommer att förändras så mycket mer nu. Det var nog bara en naturlig gång i uppväxten att byta stil nästan lika ofta som strumpor. Jag har nog äntligen hittat mig själv och min plats i musikens djungel och det är jag glad över.