frälsning

för mej är musik något så otroligt viktigt och stort.
någonting som jag måste ha dagligen, och som påverkar, så som inget annat kan.

musik är religion.
musik räddar liv ,har räddat mitt liv!

just därför älskar jag program som musikbyrån, lusläser
varenda artikel i sonic, (vet ni va?!! jag tycket till och med om lukten på tidningen!!)och klickar på psl- bloggen bland det första jag gör när jag slagit på datorn på morgonen.
far på konserter och festivaler ,ser dokumentärer och läser biografier om mina hjältar ,mina gudar.

jag blir arg och föraktar människor som säger att de är allätare eller lyssnar på rix fm!
jag vill skaka vett i dem och skrika -ÄR NI ALLDELES FRÅN VETTET ,FASCISTER!!!
det är som att hylla hitler.

man behöver inte dela min smak ,bara man vet vad man gillar.
säg att du lyssnar på dansband ,klassiskt,

du får gärna älska hiphop eller metal.
varav båda är musikstilar jag har lite svårt att lyssna på ,äger inte en skiva.
jag har vänner som lyssnar på det ,och jag har försökt. ja tänker att:
-jaa,men de är ju teknisk duktiga musiker ,eller att det förmedlar något budskap.
det är försvarbart och,det gör mej ingenting. det är i alla fall riktig musik med nån slagt känsla och äkthet.

jag är svag för de gamla rävarna ,musik från förr.
energin som fanns när rocken var ung ,och flickorna svimmade.

jag inbillar mej och romantiserar.
det va tider det..innan märkliga krav och stress fanns.

under min uppväxt fick bla band som kent och BD att känna hopp, jag blev lite mindre annorlunda.
artister som jag spelat om och om igen i jobbiga tider ,som när jag lyssnar på nu får ångesten jag kännde då att komma tillbaka,på ett bitterljuvt vis.

lars winnerbäck och dylan är en sån. the smiths/morrissey en annan.

har inte alla slagits av känslan av välbefinnande och samhörighet, när det känts som om artisten har fångat mina tankar och sinnes stämning på pricken?
fått ner det på papper och ackompanjerat en melodi.
jag imponeras över formuleringar och ler för mej själv.
-ååh,så jäkla bra, det där skulle ja kunna har skrivit!

Oh I wish,I wish,I wish,I was born a man.So I could learn how to stand up for myself.Like those guys with guitars ,I've been watching in bars. Who've been stamping their feet to a different beat.

jag hade en sån aha upplevelse här om dagen, när ja satt i solen på balkongen och rökte.
lyssnade på håkan hellström. saknade linn

Alla dansar, å ja tänker ,e du också själv?Var e du ikväll.........
Fanns de en plats i hennes värld för två? Snälla skicka ett vykort för ja undrar så..

jag diskuterar gärna musik, högt och länge.

vill att alla ska lyssna och förstå storheten i just det jag har upptäck.

det är härligt hur det går att förena flera av mina intressen ,tex politiken/kvinnorätt med musik.
hur är det att va kvinna i musik branschen, är det ok att ta plats ,får man jobba hårdare,varför ska kvinnokroppen exporteras så förbannat i videos?

nedladdning, iphones ,musiker som säljer sig till diverse tv-spel ,streaming .mm mm
folk har förvånat över att jag gillar spotify.

det ändrar inte det faktum att jag vill ha cd:n/LP:n på riktigt. när jag har hittat något som ja tycker om
hålla den i handen ,gärna ta mej ett glas vin och bläddra i bookleten.

& fram med fler små musikbolag! bort me de stora jättarna, som sitter på sina rumpor och bestämmer vad vi ska få höra...om man inte orkar leta.

nu tycker iof jag att det är den stora tjusningen ,att leta menar jag.

men inte fascisterna.
det bryr sig tydligen inte.

jag skulle kunna fortsätta skriva om detta ämne i evigheter tror jag ,brodera ut och tappa tråden ännu mer.
summan av kardemumman:

jag blir uppröd över människor som är all-lyssnare,eller säger sig älska musik men lyssnar på tokio hotel och har ingen aning om vilka velvet underground, beatles ,eller tex pistols är.

kalla mej konstig
för jag skrattar mej lycklig åt vinylens renesans.
blir som ett barn på julafton när jag upptäcker nått brittiskt indiepop band på myspace.
dansar mej svettig å konserter.
och gråter framför stereon.

lennon sa det finaste jag hört:
i love you like guitars