Festivalförälskelsen.

Det slog mig för 30 minuter sedan att det vore fint att skriva om en festivalförälskelse. So here I am, once again.

Så för att kunna skriva denna text tvingas jag lyssna på Timo Räisänens cover "Didn´t we almost have it all" på repeat. För det är nämligen bara då jag minns.

Historian tar sin början för snart 3 år sedan. Närmare bestämt på Hultsfredsfestivalen 2004. Jag och min vän Johan har tagit oss ner för vårt första Hultsfredsbesök, allt är som det ska vara på festival. Vi träffar underbara människor, vi skrattar, dricker öl och lever loppan. Det enda som svikit oss är vädret, men det spelar inte så stor roll då lyckan vi känner inte kan dras ner på grund av några sketna droppar från himmlen.

Det har hunnit bli onsdag eftermiddag. Och jag, en nyfylld 17 åring har fått upp ögonen för något otroligt vackert. Något så fantastiskt att man vid en andra åtanke blir slagen av känslan "Glöm det, hon kommer från en annan planet".

Denna åtanke fick mig att försöka tänka på annat, så jag forsatte mitt festivalande i vanlig takt med min vän Johan. Tills det blivit onsdag eftermiddag och solen börjat närma sig trädtopparna så där vackert som den bara kan på festival.

Det är då jag möter henne, tjejen med håret så fint så fint. Vi börjar prata, jag minns inte om vad. Kanske var det om palestinakonflikten, eller så kanske bara om hur grymt det skulle bli att se Morrissey.

Jag var förtrollad i hennes ögon och denne fantastiska onsdag, som kändes för bra för att vara sann.

Efter att vi gått ett varv på stora ängen säger hon:

"Jag har tjyvtittat på dig nu i snart 3 dagar, vi är tältgrannar"

Jag känner en knipande känsla i maggropen, som sakta men säkert sprider sig upp mot mitt hjärta och stannar där.

Den känslan stannar där i mitt hjärta i 11 månader. 8 av dessa månader har vi varit tillsammans. Trots ett avstånd på 46 mil från varandra.

Sen tog allt slut, lagomt till festivalen ett år senare.

Men det är väl så det ser ut, att inget är evigt.

Deta är historian om den enda riktiga kärlek jag känt i mitt liv.Och den hittade jag på en solig äng en onsdagseftermiddag i Hultsfred 2004.

Livet är allt bra konstigt ibland.