Festival-zen

Morgonmusik, nattmusik, klubbmusik, festmusik, bakgrundsmusik... Av alla tänkbara varianter är "energimusiken" (vi kan kalla den så, i brist på bättre) en av mina absoluta favoriter. Då menar jag inte funktionsmuzak som Absolute Bodypump Xtravatrance Megamix, utan musik som ger mig vardagskickar. När jag känner mig hängig och behöver komma igång, när jag klär på mig för att gå ut, när jag vill ta tag i mitt liv. Det måste inte vara glad musik, poängen är att det är starkt och känns i kroppen, på något sätt. Som en berusning.

Berusning lär också vara en viktig inspiration för många musiker. Mycket fantastisk musik har ju gjorts under drogpåverkan (antagligen ganska mycket dålig musik också). Men jag tror inte att knarkrus är en nödvändig förutsättning för bra musik. En del musiker säger "musiken är min drog!", och det är ju en stor klyscha, men jag känner igen mig väldigt mycket.

Det är särskilt tydligt på spelningar. Där vill jag fyllas av och dras med i musiken, jag vill ha en koncentrerad upplevelse, väldigt mycket nu-känsla. Vissa kallar det säkert för en sorts religiös upplevelse, men det tycker jag är att säga för mycket. För mig är det här motsatsen till att vilja "komma bort från verkligheten", inget som får mig att glömma mig själv - det är en upplevelse man inte backar för, något som får en att känna sig nöjd med det som finns just där, just då.