Evergrey, The Haunted och Dragonforce

När vi kom tillbaka till festivalen på lördagen hade klockan hunnit bli halv två. Evergrey var på plats och välkomnade dagen för oss. Kaffe, en sittplats och Evergrey kändes verkligen som den ultimata början på dagen. Tom S. Englund gav verkligen järnet med sin sångröst, trots att det var mitt på dagen och det var stekhett. Han levererade verkligen och vad jag kunde höra så felade hans röst inte en endaste gång.

Dagen sprang på med The Haunted, Dragonforce, All That Remains, Girugämesh och avslutades sent på lördagskvällen med Marilyn Manson.

Lite otursdrabbade var nog The Haunted ändå som fick spela mitt på dagen. Halv tre steg de upp på scen. Trots otroliga kraftansträngningar från deras håll verkade de aldrig få igång publiken på det sätt som de borde. Var det kanske gårdagen som gjort sitt för publiken? Brist på publik eller en dålig spelning var ju definitivt inte en utav anledningarna. När de spelade ”Hate song” verkade en större del av publiken vakna till liv och till och med jag som brukar stå still som en pinne under konserter började digga musiken nästintill okontrollerat.
Det var andra gången jag såg The Haunted och fortfarande kan jag inte förstå hur den nästan uttjatade traditionella headbangningen och ”hammarslagen” i luften som Till Lindeman (sångaren i Rammstein) är mer än välbekant med fortfarande kan fungera så trollbindande.

Dragonforce är verkligen ingen musik som faller mig i smaken och som jag vanligtvis skulle lyssna på här hemma. Däremot var det en fruktansvärt mäktig spelning. Det kändes som hela publiken var där för deras skull och de rockade verkligen på scenen. Icke att förglömma är ju Vadim Pruzhanovs (keyboardist) gula spandex, de kommer jaga mig för alltid…

Mer om lördagen kommer inom kort…