En inre monolog

Idag och igår, förigår och alla dessa dagar. Intensviva dagar. Jävlar! Jag har varit på eller är på förtids sommarlov i huvudstaden. Varför, jo för att jag skulle festa.          Jag är så ambitiös med mitt festande, så att jag planerar mitt festande, flera dagar innan. Dumma lilla kinesbarn, vad tänker du var gör du? Du har fan inga pengar, hur ska det gå. Du ska vara i sthlm flera dagar och du är fan skyldig dina vänner fett med pengar redan. Ähhhhh. det löser sig. Hur då? skitsamma, jag åker. Sen stannar jag här några dagar och väntar på tisdagen. Jaha, du är efter i skolan också går ut gör det snart också, sen nåra oavklarade kurser med. Ehh, tror du pengar växer på träd? Nja, kanske man borde ta självmord, slipper man ju tänka längre, sen är det tråkigt att leva också. Skitsamma, vadå skitsamma, det är inte skitsamma. Vart är gud, finns inte han, kan inte han hjälpa mig och göra mig smart? Fan, era fittor som klarar allt utan problem, fan hjälp oss andra också. Det är ju studenskiva på tisdag, hm, ska man verklien stanna? Skitsamma, man lever ju livet bara engång, eller vem vet, men iaf. Likxom dör du så dör du, har du inga pengar så klarar du dig ändå i sverige. Visst, det är skämmigt, men vill sverige kalla sig världens bästa land får de väl göra det. Men fan, jag kanske borde plugga nu. Skitsamma skolan är ändå slut om några dagar, du jobbar säkert dåligt, och tjänar dåligt men skyll dig själv.

Aja skitsamma, egentligen vill jag bara må bra. Jävligt bra, fucking jävla krav.