En fullständigt ointressant titel

Och kanske ett lika dant innehåll.

Att vara rankad kan vara en rätt skoj grej. Men ack så oinspirerat ens skrivande kan komma att bli om man ligger högst på rankingen eller lägst också för den delen.

Jag har funderat på vad jag ska skriva idag. Om jag ska berätta om gårdagens festivalupplevelser och ångestupplevelser åt kännslo och kärlekshållet. Eller om man ska försöka rättfärdiga något så barnsligt som ett fylleblogginlägg någon gång. För visst kan det tyckas vara barnsligt men jag tycker att det går att moraliskt försvara på samma sätt som att vara barnslig moraliskt går att försvara.

Jag kör nog på båda alternativen. Kanske tråkar jag ut alla men ja känner att det ena är för rena egoistiska skäl då jag måste skriva av mig det hela och bearbeta en aning och det andra är helt enkelt aningens roligare att läsa.

Vi sparar det onödigaste till sist så ni kan hoppa över det när ni läst färdigt det kommande.

Att vara barnslig, hur ofta slängs inte det som en verbal slägga i ansiktet på en? Från lärare, klasskompisar eller folk som trivs så himla bra med att vara vuxna. Det låter kanske som om man är mobbad eller nått men min klass är ganska barnslig i sig och omogen, enligt mig på ett väldigt avslappnat och trevligt vis. Sen så finns det lärarens gulddroppar som är ständigt och faktiskt ganska passionerade ja-sägare när vi får skit för saker som oftast enligt mig kan ses som bagateller. Det kan vara att vi har fötterna i soffan. Jag tycker att jag ska få ha mina fötter i soffan då jag tycker det är skönt och avslappnande plus att jag dessutom borstar av eventuellt skit som kommer där.

Jag slänger ofta med saker om att jag vill bli naiv och som ett barn. Som hoppas och är glada och inte inser dom uppenbara restriktioner som samhället liksom tvingar på en. Detta är inte nått jag säger med nån aggressiv vänster, punk eller stenhård rebellsida som är dolt långt inne i mitt popskal. Jag vill påstå att ja kan försvara och förklara det på ett intellektuellt plan. Mitt svar är passion. Det som saknas i det svenska samhället och allt som gör livet värt att leva för.

Att känna och känna starkt. Vare sig det är smärta eller glädje. Att bli helt borttappad i tillfällig eufori över något tämligen oviktigt men som för stunden betyder allt. Jag kan inte komma på något finare i varje fall. Eller att känna verklig saknad efter något eller ilska. Känslor betyder ingenting om dom inte är passionerade.

Efter ”NU” kan ni sluta läsa

NU

Kärlek är knepigt och ja vet att det ältas för mycket och att man mest ska låta det komma och gå lite som det vill. Men det är svårt om man helt naturlig ifrågasätter för att maximera ens liv liksom. Vill dessutom göra det klart och tydligt att jag inte är kär! För det är ja inte, tror jag inte. Men det handlar om kännslor mer. Kärlek är dessutom ett ord på något som inte kan beskrivas med ord… så helt meningslöst helt enkelt. Ska sluta använda det ordet från och med ”nu”. Men kärlek hör egentligen inte till saken så låt oss lämna det ett tag.

nu

Är jag ensam om att se människor och falla hårt för en del, pladask, utan några som helst hämningar? Jag har gjort det några gånger och det har blivit fel alla gånger. Efter ett tag så inser man att den dära bilden eller den människan som man föll för inte alls är den samma som man (om man har tur) sen lyckas ”få”.

För att återknyta det hela till mig och återigen bli lite mer personlig: Efter att misslyckat ha fallit hårt utan hämningar är det väldigt lätt att bli hämmad. Vilket jag kan vara nu för tiden.

Jag vill inte förstöra bilden jag får av människor som är sådär vackra så man blir helt till sig. Sen vill ja inte heller att människor ska hoppas att jag är någon som jag faktiskt inte är. Sällan jag är gnällig när jag är ute och festar och har mig men jag är i övrigt grymt gnällig och jäkligt pessimistisk. Man vet liksom att andra har en bild av en själv som inte stämmer helt. Då blir man väldigt passiv rent allmänt. Man intalar sig att folk som gillar en inte vet vem man är och att folk inte är dom man hoppas på om man gillar dom. Det finns en tjej som är sådär jättedösöt som jag fick lite vibbar ifrån och… hmm nej skitsnack. Jag är nog bara feg och försöker hitta på någon ursäkt till varför man inte ska lägga in en move och hoppas på det bästa, att riskera att bli sårad.

Men visst är det en bra ursäkt?

Värst va kreativ man kan va när man försöker ta vara på sig själv. Haha.

Dagens Låt: Good Shoes - We Are Not The Same "We Are Not The Same" ----- för övrigt så bra så alla borde tvångslyssna på denna låten tills den är helt fastettsad i hjärnan.