Driver med strömmen mot arktis

Driver med strömmen mot arktis

Jag innehar en aningen för späd ålder(blott 20) för att ha spenderat timme efter timme framför en gigantisk stereo inhyst i specialtillverkad plywoodmöbel med tonad glasdörr(80-talet var ingen gyllene era för design) med att kompilera blandband och skriva låtlistor på pyttesmå ettiketter, men under de första 2-3 åren av detta vårt årtusende, innan en populär hyperdesignad dosa vars namn börjar på "i" blev en oersättlig del av mitt liv, så gjorde jag av med ungefär ett 10-pack CD-R i veckan.

Under flyttstädning tidigare idag hittade jag längst in min mest fruktade garderob en stor kasse full av just sådana skivor, fyllda av av mina tonårs förvirrade vandringar i musikskogen. Jag har tydligen gillat hiphop, synth, metal, soul, house, 50-tal och punk.

Vad hände? Har jag blivit smal och tråkig eller har jag helt enkelt "hittat min stil"?
Eftersom jag tre gånger har sträckläst Luke Rhineharts fantastiska roman "The Dice Man" där huvudbudskapet är att ingen föds med en personlighet, vem som helst kan vara tio personer på en kväll, så tror jag på det förstnämnda alternativet.

Det jag uppfattar som en vågad musikalisk upptäcksfärd är i själva verket en sövande logisk kedja, t.ex så lyssnar jag just nu på Sol Seppys -visserligen fantastiska, men det visste jag nästan innan jag köpte den- debutsingel "Move".
Sol Seppy är före detta cellist/gitarrist i Sparklehorse, som jag varit omåttligt förtjust i sedan jag upptäckte dem genom att Tom Waits medverkade på deras senaste "It’s a Wonderful Life", och Waits har jag lyssnat på sen barnsben.

Om jag tänker efter så sker näsan all min musikaliska "utforskning" genom liknande förlopp. Antagligen finns det inga andra vettiga metoder, men jag vill ha något nytt, något som tar mig till den mest oväntade platsen vid den mest osannolika tidpunkten, en luta som kompar en theremin klockan 02.32 i Alingsås.

Sannolikt sker just sådana saker hela tiden, men jag är aldrig där. Kanske borde jag oftare vandra stadens gator som en vanlig man("ett glas mjölk och en skål vatten åt min vän").

Några andra förslag?

(En pretto rubrik är rätt rubrik)