Dominoeffekten

För en sisådär fyra år sedan var jag en uttråkad tonåring som följde ungefär alla tv-serier jag hade möjlighet att följa. En av serierna jag gillade allra mest var One Tree Hill, ni vet tonårsdramat med en aning mer betoning på musik än andra tonårsdraman. Det var i denna tv-serie jag först hörde talas om band som Jack´s Mannequin och Fall Out Boy, och hade det inte varit för just dessa band hade jag aldrig varit så engagerad i musiken som jag är idag.

Det var dessa band som fick mig att inse att det fanns mer än death och power metal. Jag började upptäcka tonvis med nya band tack vare diverse musiksamlingar. Default, Ill Ninõ, Seether, The Exies, Borialis och Plain White T´s (ungefär 10 år före plågan "Hey There Delilah" kom) var bara några band jag öppnade öronen för. I takt med att jag hittade ny musik inom den otroligt breda alternativa rockgenren växte även musikintresset.

Något år efter det spenderade jag tusentals kronor på att åka fram och tillbaka till Stockholm två gånger inom loppet av ett halvår för att se My Chemical Romance och Fall Out Boy live. Något jag aldrig gjort tidigare (lagt ut så mycket pengar på något liknande d.v.s.). Då tänkte jag att jag hade upptäckt ungefär allt jag ville upptäcka inom genren, men ack så fel man kan ha. Sommaren efter det fick jag se ytterligare ett gäng artister som stod mig nära live: Billy Talent, My Chemical Romance (igen), Less Than Jake o.s.v..

Nu skriver jag här på Festivalinfo sedan ett tag tillbaka. I somras har jag sett några av mina absoluta favoritartister i form av Jimmy Eat World, Serj Tankian, Kate Nash, Interpol och Death Cab For Cutie. Just nu njuter jag av Radioheads bästa låt "Jigsaw Falling Into Place" och på kö står Keanes nya, underbara singel "Spiralling". Förmodligen lyssnar någon av mina kompisar just nu på någon artist jag rekommenderat för dem. Kanske är det deras nuvarande favoritartist.

Allt detta tack vare att jag såg på One Tree Hill för ett par år sedan. Allt detta för att jag fastnade för Jack´s Mannequins "Mixed Tape". Hade det inte varit för just denna låt hade du förmodligen inte läst det här just nu. Är inte det rätt lustigt?

Vilken låt får dig att vara här?

(Förresten är jag inte riktigt säker på om det verkligen är dominoeffekten jag beskriver, men ni fattar vad jag menar.)