Det perfekta ljudet

De gånger jag varit i en professionell studio, har jag blivit fascinerad av vilken möda man gjort sig för att få rätt ljudåtergivning. Inte sällan är till och med väggarna byggda för att reflektera ljud på ett särskilt sätt. Jag undrade om det verkligen var nödvändigt - och det är det ju trots allt, om det är perfektion man är ute efter. Jag kan också uppskatta ljudbilder som skvallrar om ordentlig utrustning och en bra studio, men vissa gånger spelar det inte så stor roll.

För länge sen fick jag Idlewilds "When I argue I see shapes" på ett blandband. När jag ett tag senare laddade ner den, blev jag besviken. Det lät inte likadant, det lät för rent! Jag hade vant mig vid den dämpade kasettinspelningens charm. Och det var först ganska nyligen jag insåg att en del av At the Drive-ins gamla låtar (och som jag lyssnat skitmycket på) egentligen är av demokvalitet och innehåller en hel del falsksång - men det är just så jag gillar dem. Många som gillar Håkan Hellström gillar honom nog inte trots, utan just på grund av hans långt ifrån rena och polerade sång.

Det är ofta roligare när det inte är helt polerat. Jag tycker att falsettskriken i the Smiths "This charming man" är sjukt roliga, men de passar ju samtidigt ganska bra i låten. Jag vet inte om det uppfattades så på 80-talet, men Morrissey dansade dessutom ganska fult. Han verkade i alla fall göra det med inlevelse, och det är något jag uppskattar. Beastie Boys dansar också riktigt töntigt, men de gör en grej av det, och det inspirerar: tänk inte så mycket på hur det ser ut, dansa bara!

Men åter till musiken. Tänk för all del på all 60- och 70-talsmusik - skivorna hade säkert kunnat låta bra om de var inspelade med dagens teknik, men hade vi verkligen tyckt om en Sgt.Pepper’s eller en Piper at the Gates of Dawn i 2000-talstappning? Vem vet.

En av de mest populära ljuden bland pop/rockmusiker, den "varma" rördisten, är ett resultat av en sorts överansträngning av utrustningen, alltså egentligen ett "felaktigt" sätt att använda en förstärkare på. Det må vara så att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet, för att citera Farbror Barbro. Men vi hade varit utan en hel massa bra musik idag om alla brydde sig om det.