Dagbok från ett annat liv

18/2 2006 Rolling stones! Jag gissar att det redan är ca 1 miljon människor på plats när vi anländer, men vi har bestämt oss för att om vi ska vara där så ska vi också se bandet på riktigt. Så vi kissar och känner oss redo att bege oss in i det trånga och svettiga vimlet. Platsen är Copacabana i Rio de Janeiro.
Efter många om och men och nyp i stjärten, passerande av folk som har sex och dansar febril kommer vi fram till en något öppen plats, dvs en plats där man kan röra några centimeter på sig. Folk sprutar öl i luften och man tar gärna emot den lilla svalka ölen ger och längtar snabbt efter en dusch då kroppen och håret redan efter några minuter är full av svett, öl och sand.
Rolling stones går på prick 21.45 som lovat. Jag blir upplyft på min kompis axlar så jag både kan se bandet, filma och ta kort. Resten av konserten nöjer jag mig med att lyssna. De går mot slutet fram till en scen lite längre fram och jag kan då se showen om jag står på tå. Jag har fått en uppfattning om att Rioborna är korta i allmänhet, men de få långa människorna i staden verkar ha hamnat just framför oss.
Efter att ha insett att de ej kommer att spela ”Paint it black” börjar vi röra på oss vid sista låten för att inte behöva trängas med alla 1.2 miljoner på bussen.
Att ta sig ur från mitten av folkhavet är inte det lättaste och man får många nyp i rumpan och ord på vägen och man känner en svag panik växa i kroppen. Men vi lyckas ta oss ur och hamnar på en hyfsat tom buss för att så småningom få hoppa in i en kall dusch och glädjas åt att man överlevde.